LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Om det beror på traditionen från högkulturen hos de gamla grekerna/romarna jämfört mot en mer råbarkad och illitterat machokultur hos våra släktingar vikingarna låter hon vara osagt.

Tidigare delades den skönlitterära ungdomsutgivningen upp i flick- och pojkböcker med röda respektive gröna bokryggar. På 70-talet slogs dem ihop till en gemensam ungdomsroman där äventyrsinslagen hämtades från pojkboken och psykologin och relationsproblematiken från flickboken. Något typiskt för manliga läsare i alla åldrar är att de helst vill läsa enbart om män medan flickor och kvinnor är mer gränsöverskridande och har lättare att identifiera sig med båda könen.

I en läsundersökning av Carina Fast gjord med barn i åk 4-7 är det tydligt att flickor oftast har rätt bagage med sig till skolan. Genom sin läsning har de tillägnat sig det rätta språket och fått en förförståelse för skolmiljön, vilket gör att de lättare passar in och uppnår bättre skolresultat.

I danska läsforskaren Anette Östers undersökningar om de mest omtyckta böckerna, valda av elever i åk 3-9 i Danmark, Sverige och Norge framkom att 20% av pojkarna aldrig fått lyssna till högläsning hemma medan siffran för flickor är 6%.

Vad beror det på och varför läser ö h t flickor så mycket mer, frågade sig forskaren Maria Ulfgaard och fick svar i sin undersökning. Flickor läser för att förbereda sig att bli vuxna, de läser av lust och för att deras mammor läser, oftast samma böcker, vilket gör att de kan prata om sin läsning.

Om barns smak och hur de väljer sina böcker har Eva Nordlinder och Kerstin Lindgren på universitetet i Umeå undersökt. Tolv barnbibliotekarier har ingått i undersökningen tillsammans med lärare och barn från åk 3-6 i Västerbotten. Projektet startade med en grundlig läsvaneenkät, fortsatte sedan med omröstningar i klasserna om vilka bokomslag och vilket inledningskapitel som uppfattades som mest spännande och intressant. Ibland var det samma bok men inte alltid. De böcker med högst poäng köptes sedan in i klassuppsättningar, eleverna läste, jämförde och diskuterade dem. Deltagarna drog tillsammans slutsatser om omslagets och baksidestextens betydelse. Genom projektet fick bibliotekarierna mycket bättre kontakt med skolorna. I boksamtalen fick de en ny roll som uppskattades av eleverna och hela projektet blev en bra fortbildning för de deltagande barn- och skolbibliotekarierna. Rapporten kan laddas ner från Länsbibliotekets hemsida: www.vll.se/lansbiblioteket .

Just nu har flickboken en renässans. Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla har fått många nya läsare och blivit helt omvärderade. De har kommit att stå för civilkurage och ett visst mått av självironi. I ett av höstens nummer av den glassiga ungdomstidskriften Svenska Elle finns en längre artikel med rubriken Flickbokens revansch där bl a litteraturvetaren på Mittuniversitetet Eva Söderberg intervjuas. I Kulla-Gullaböckerna upptäckte hon en kvinnolitterär tradition med rötter till flickboksförfattarna från 1800-talets slut. De lät ofta sin egen syn på kvinnors yrkesval och fri- och rättigheter skina igenom i böckerna. Det gällde för dem att genom flickbokshjältinnorna ingjuta mod i sina kvinnliga läsare och ge dem förebilder att hitta sin egen väg och våga hålla fast vid den.

Eva hann lära känna och bli mycket god vän med författaren Martha Sandwall-Bergström. Det framkom i deras samtal att hon i sitt författarskap alltid hade haft stora ambitioner, att Kulla-Gullaböckerna var en apell till samtiden i frågor som rörde familj, barn, fostran osv. Hon ville skildra fattiga människors liv i Sverige, berätta om det hårda arbetet på landet med mjölkning, byk i iskallt vatten, bär- och svampplockning, syltning och saftning, sådd och skörd. Oftast skrev Martha Sandwall-Bergström i dialog med sina kritiker, försökte få dem att inse att det hon skrev inte var jolmig bondromantik utan mer som en etnologisk studie om ett Fattigsverige inte alls så långt bort.

Martha Sandwall-Bergströms eget liv var nog så äventyrligt med 30 år i Spanien som apelsinodlare och med omsorg för sjuklig man och handikappad dotter.

hennes böcker fick. Det kändes ibland som splitter i kroppen, anförtrodde hon Eva Söderberg.

Vår tredje inbjudna litteraturvetare, Åsa Warnqvist, har Anne på Grönkulla och författaren Lucy Maud Montgomery som favoritämne.

Åsa är även med och planerar för en konferens med anledning av 100-årsjubileet som Uppsala universitet bjuder in till nästa år. Läs mer om konferensen på http://www.littvet.uu.se/montgomery.html !

Åsa Warnqvist har i två omgångar besökt den kanadensiska författaren Lucy Maud Montgomerys hemtrakter på Prince Edwards Island, prästgårdarna där hon bodde med man och barn i Ontario (Leaskdale och Norval) och i det sista hemmet i Toronto. Överallt har det växt upp en gigantisk turistindustri kring flickbokshjältinnan Anne Shirley, som årligen drar till sig miljontals fans.

Vad är det då som gör Anne på Grönkulla till en klassiker?
Det är, enligt de läsupplevelser som Åsa Warnqvist har fått in, bland annat naturskildringarna, språket, lättheten att identifiera sig med den unga Anne och även med den gamla Marilla, beskrivningen av relationer, den fysiska boken, som oftast gått i arv från generation till generation och så förstås Anne som förebild: temperamentsfull, med civilkurage och humor.

Många forskare har jämfört författarens liv med bokens Annes. Påfallande ofta går de parallellt. Båda blev tidigt föräldralösa, växte upp hos ett äldre par. I Lucy Mauds fall var det morföräldrarna och i Annes det gamla syskonparet Matthew och Marilla. Båda går in för att skaffa sig en utbildning som lärare. Lucy Maud hade , trots otroliga framgångar som Kanadas mest sålda författare, ett svårt familjeliv med psykiskt sjuk man att ta hand om och ibland egna djupa depressioner. Hennes död vid 67 års ålder skulle kunna uppfattas som ett självmord.

På svenska har förlagen gett ut flera nyutgåvor av Anne på Grönkulla sedan den första 1909. Senast i november 2008 gavs den för första gången ut som ljudbok på CD, med Görel Crona som inläsare.

Många svenska författare är påverkade av Lucy Maud Mongomerys böcker. I Sverige är det kanske främst Astrid Lindgren, som i framför allt i sina böcker om Pippi Långstrump har använt stoff från Anne på Grönkullaserien.

- Flickböcker har bidragit till att jag inte fastnat i en snäv tjejroll, avslutar Lena Kjersén Edman intervjun i Svenska Elleartikeln, att jag förstått att jag har rätt att vara människa i första hand, kvinna i andra hand och att båda händerna ger mig stor fröjd, vilket väl kan sammanfatta Annes och Kulla-Gullas stora betydelse.


Karin Lundquist (text)
Monika Nordin (foto)