 |
 | |||||||||
| . | . | . |
Skrivet av Peter Degerman
Böcker
Vid sidan av stigen. Roman. Stockholm, 1992 Gränsfall. Stockholm, 1993 Ratatosk – ekorrens berättelse. BokLäromedel. Länsmuseet Västernorrland i samarbete med Gene fornby, [1999]. Norrländsk poesifestival 2000 (red) Antologi, Härnösand, 2000 Röster i Medelpad (red) Antologi. Stockholm, 2002 Studiehandledning till Röster i Medelpad. Framtidstro eller misstro i Västernorrland. [Utställningskatalog till fotoprojektet ”Svarta lådan 19/9–28/5]. 1999 Noveller: (urval)
”Det ligger en balettdansös på parkeringsplatsen”. Vi 1987: 51/52, s. 60–63
”Stinsen i Dombovár”. Metallarbetaren 1992:5, s. 29–30 ”Jord från alla de förlorade provinserna”, Provins 1994:4, s. 36–39 ”Gör mig tydlig”, Provins 2007:2, s. 4–7 Artiklar: ”Författaröverfallet”. BiS 1994:4, s. 11 ”Provinsen och avantgardet”, Provins 2007:4, s. 65-67 ”Prologos. Välkommen till en ny generation av tidskriften Provins, Provins 2008:4, s. 1-3 ”Röster och brus. Ett samtal med Peter Lucas Erixon”, Provins 2008:4, s. 22-25 ”Spelet om envar. Poesifestivalen, skådespelet och marknaden”, Provins 2008:4, s. 44-49 ”Platsen boken. Om Ingrid Storholmens diktning”, Provins 2009:1, s. 36-38 ”Den nakna människan. Samtal med Naja Marie Aidt”, Provins 2009:1, s. 24-30 ”Jag minns ingenting som har hänt i oktober. Samtal med Katarina Kieri”, Provins 2009:2, s. 16-19
Skrivet om Peter Degerman
Kieri, Katarina, ”Längs orösade leder – tankar om Peter Degermans böcker. Rörlingstipendiet”, Provins 1994:4, s. 40–41
Citat
De satt vid ett av uteborden på Hamnkrogen, mitt emot gästhamnens alla segelbåtar, masterna som långsamt rörde sig av och an. Det var Lektorn och hans Student. Det var den 11 augusti 2006. Klockan var 15.45. Sjöfåglar rörde sig i ryckiga banor över himlen och solen glittrade i det oljiga vattnet. Dagen innan hade brittisk polis stoppat en planerad terrorattack på Heathrows flygplats – ”förhindrat ett massmord av obeskrivlig skala” – och Zlatan hade blivit såld till Inter. I vår stad hade emellertid ingenting hänt, inte på hela sommaren, knappast på hela året. Det pratades om att sprängningen av en ny järnvägstunnel snart skulle ta sin början, men att inga detonationer skulle höras ut genom urberget, som var tätt och mest bestod av granit och pegmatit. Det pratades också om ett nytt köpcenter, om nedläggningen av en fabrik, om bråk mellan invandrare och svenskar – i stort sett samma saker som man hade pratat om förra året, förra sommaren, då Lektorns fru sedan tjugo år tillbaka plötsligt och oväntat hade lämnat honom för en annan man. För Lektorn var det en katastrof som överskuggade samtliga katastrofer i världen det året. Ur novellen ”Gör mig tydlig”, Provins 2007:2 Jag heter Ratatosk och jag är den snabbaste ekorren i hela skogen. Det är inget skryt. Du kan fråga vem som helst. Ingen hinner ifatt mig. Ena stunden ser du mig, nästa stund är jag borta. För mycket längesedan, när den stora isen nyligen hade försvunnit från vårt land, var asken redan ett stort träd och lätt att känna igen. Den stod, där den fortfarande står, mitt i Västernorrland, mitt i Norden, mitt i världen. På den tiden fanns det förstås inget som hette Västernorrland, de enda gränserna var vattendrag och storskogar. Och landet låg lägre på den t iden, havsytan högre. För isen hade legat länge och tjock, pressat landet neråt. När isen sedan försvann började marken stiga. Och det gör den än i dag. Om sanningen ska fram. Då asken Yggdrasil var ung och frisk kom vi hit, jag och de andra djuren. Under trädet fanns en brunn, nu har den sinat och vidjesnår har dolt dess öppning. Men där bor fortfarande Nidhögg, ormen, tillsammans med sina hala och växelvarma vänner. Nidhögg är en envis rackare, tro mig, i tusen och tusen år har han gnagt på trädets rot. Han tror att han kan förstöra det med sitt tröstlösa tuggande, men trädet står fortfarande där det står. Hans humör är inte det bästa, och inte har det blivit bättre med åren. Sur är han, lite allmänt giftig, så där som ormar kan vara. ”Är du här nu igen, din skabbiga gnagare”, brukar han säga till mig när jag har ärende ned till trädet rot. ”Hälsa din vän Örnen att jag har ögonen på honom.” Ur Ratatosk – ekorrens berättelse. 1999
Tillbaka till sidans början |
|||||||
