En poets slingriga väg.

Om Lars Evert Sölve Forssell berättar folkbokföringen följande:
Han föddes i byn Norrland, Bjärtrå socken den 28 december 1923 och växte upp hos sina morföräldrar. När de avled i slutet på 1930-talet, bodde han några år hos sin mamma. Vid tjugo års ålder flyttade Sölve till Sollefteå, där han under tre år framåt var mantalsskriven vid I 21, där han gick på Volontärskolan. På sin 23-åriga födelsedag gifte han sig. Paret Forssell flyttade från Sollefteå till Visby sista december 1947. Familjen flyttade vidare till Tomelilla i Skåne 1952. 1954 slutar äktenskapet med skilsmässa. Från sista december 1956 och tre år framåt hittar vi Sölve Forssell i "boken över obefintliga", vilket innebär att han inte hade någon fast adress. I december 1959 skrivs han in i Gustav Vasa församling i Stockholm. Efter åren i huvudstaden återvänder Sölve Forsell till sin födelsebygd i Bjärtrå 1962. Vid tiden för sin död 14/2 1992 är han bosatt i Klockestrand.
Läs mer...

Några ord om Johansson [Musiktryck] : visor med ord och musik. 1952

Liten svit för piccola och puka. [Dikter]. 1958

Otryckt material sammanställt av Lars-Åke Melin.
Uppgifter från Landsarkivet i Härnösand.

I Klarabohemernas värld / Sven O. Bergkvist, Dan Mellin, s. 15–16, 19, 240
”Sångaren från Klockestrand”, Yvell, Erik, Udda; glömda. 1994, s. 49 – 52
Nilsson, Märit, " Postum framgång för poeten i motvind" Nya Norrland 1996-03-14
Alfredsson, Hans O., ”Några ord om Sölve i Ådalen”, Svenska Dagbladet 1996-04-17
Forsell, Kurt, ”Den mångsidige skalden från Lugnvik”, Lugnwiks-posten 2001:2,s. 6-7
Ericsson, Lasse, Sånger från Ådalen" Dala-Demokraten 2003-12-29

...
Jag minns dina steg som gick vilse i gräset
och aldrig ett fotfäste fann
jag minns dej som sol över frostlupna marker
där missmodets ljungeldar brann
från saknad till skymning är avståndet ringa men
ljust i mitt aftonland
oss skulle vi sörja som bär alla minnen
av sol i min kupade hand

(Ur ”Jag minns dina steg”)


Det skymmer snabbt
din uppbrottstimma nalkas
där du står darrande
och väntar på att vinden
skall sätta munnen
till din skräcks trumpeter
och blåsa klart
till vandringen mot mörkret

(Ur Liten svit för piccola och puka)







Tillbaka till sidans början