Frans Michael Franzén

1772 - 1847

Frans Michael läser ur en bok – antagligen sina Skaldestycken – som han håller uppslagen i handen. Selma och Fanny sitter lyssnande vid skaldens fötter. Selma är den glada och lustiga, Fanny är allvarlig och reflekterande. Jord och himmel. Franzéns två sångmör symboliserar hans skilda skaldetemperament.

Frans Michael Franzén föddes i Uleåborg, Finland den 9/2 1772. Hans far var trävaruhandlare. Även om ”omgivningen av tjärtunnor och handelsvaror var föga ägnad att nära sinnet för poesi” blev han en av våra stora skalder.
Läs mer...

När jag åt dalen blickar,
Ett Eden jag vid källan ser,
Där Selma står och nickar
Emot sin bild och ler.

Men uppåt vänt, mitt öga
Ser bergets glans, dit Fanny går
Och tillber i det höga
Och själf förklarad står.

Förlikas ej de tvenne?
Jo, Fanny Selmas dotter är;
Men modern efter henne
I tårar stannar här.

Vid bergets fot hon somnar
Och drömmer, vad hon ej har sett.
När allting sig fullkomnar
Bli jord och himmel ett.

För Selma vid min luta
Jag sjöng, en sorglös yngling än,
Nöjd att mitt hjärta sluta
Till hennes, blott som vän.

Sen såg jag gammal vorden,
Ett barn, som fram i templet gick.
Dess själ var ej på jorden,
Ej mera än dess blick.

Här nere himlen vara
Jag tyckte vid den förras syn;
Men denna underbara
Upplyfte mig till skyn.

Jag lärde av dem båda,
Vad dubbel skönhet livet har.
Vi henne dubbel skåda:
En blir hon, som hon var.
”Fanny”

Mitt första bör få ett stoltare namn,
Då förent med flera, som långväga vandra,
Det skyndar sig ner att vila i hamn,
Där seglare möta varandra
Vad den girige minst gör är mitt andra,
Väl sitter hos gumman, som hon så snäll
Och spinner sin totte i vinterkväll

Den trevliga Åbon i mitt sköna hela;
Likväl honom ej de dygder fela,
Som ägna mitt tredje, och gärna han går
I mitt fjärde, med vad i sitt huvud han får.

Mitt första säger allt vad sägas kan:
Mitt andra det använder och förklarar.
Mitt hela kort och gott förklarar
Vad sinnrikt tänkes av gemene man.