fick han redan ett år efter sin litterära debut motta Svenska Akademiens stora pris för sin okonventionella och originella dikt
Sång över Gustaf Philip Creutz .
Ett återkommande motiv i Franzéns diktning är livets korthet. I dikten ”Till en ung flicka”
varieras Carpe Diem-temat:
Unga flicka! I din vår
bind dig myrtenkransen.
Dansa medan det du får:
Snart är du ut ur dansen.
…
Spegla dig
så länge än
spegeln dig berömmer:
Denna oförställda vän
nog en dag du glömmer.
…
Medan livet blommar än,
var minut värdera
Dina femton år igen
får du aldrig mera.
Då Franz Michael Franzén kom som biskop till Härnösand 1834 var han redan en åldrad man. Hans poetiska livsverk var i stort sett avslutat. Åren innan hade han emellertid författat två prosastycken som berör vårt län; det obligatoriska ”herdabrevet” och
Minne af Landshöfdingen i Westernorrlands län Frih. Pehr Abraham Örnsköld. Där ges två Norrlandsbilder, den då gängse skräckföreställningen om Norrland som ”armodets och eländets hemvist”, och i kontrast till den, Franzéns egen uppfattning om sitt kommande distrikt, som på den tiden omfattade också de två nordligaste länen.
Så finner man detta folk i sina begrepp upplyst, i sina seder städat. Mången skjutsbonde överraskar den resande med lika skarpsinniga frågor, som välbetänkta svar, i ämnen, som för de flesta av allmogen i rikets övriga landskap äro alldeles främmande. […]I en och annan bondstuga är icke blott hyllan försedd med böcker i varjehanda ämnen, utan ock väggen prydd med kartor över Norrland, Sverige, Europa och hela världsklotet.
Stillsamheten personifierad, så har
privatmannen Franzén beskrivits, och då han någon gång blev upprörd, ”vredgades han som en duva”. ”Franzén var oerhört behaglig att ha att göra med”, skriver Arne Wiig, efter att ha studerat samtida källor. Och han hade uppenbarligen kvinnotycke.
I 25-årsåldern förlovade sig Frans Michael med en kvinna från Vasa. Då han ett halvår senare var på väg för att hälsa på henne stannade han till i Gamlakarleby. Där mötte han oförhappandes en vacker flicka som hette Margareta Elisabeth . De bägge greps av en ögonblicklig förälskelse och Frans Michael övergav kvinnan från Vasa. Äktenskapet varade inte länge. Hans älskade ”Lilly” dog redan 1806. Frans Michael gifte om sig redan året därpå. På sin dödsbädd hade en av Franzéns vänner ”testamenterat honom sin blivande änka Sofie Wester, fastän kontrahenterna aldrig hade sett varandra.” Trots det osentimentala arrangemanget blev Franzén lycklig också i detta äktenskap. När hustru nummer två avled 1829, funderade han ett tag på att ingå ett ”poetiskt” äktenskap med Fredrika Bremer. Därav blev intet; i stället gifte han sig med sin hushållerska, mamsell Arvedson. Denna kvinna hade vunnit skaldens hjärta genom att servera honom doftande kaffe om morgnarna. Christina Elisabeth Arvedson blev Franzéns sista hustru. Då han avled den 14 augusti 1847 efterlämnade han maka, sju barn, tjugotre barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Under sommarhalvåret bodde Frans Michael Franzén med sin familj i biskopsgården i Säbrå utanför Härnösand. Det var också här han avled, i hörnrummet mot nordväst på övre våningen.
Franzéns yngsta dotter Charlotte hade tagit hand om den värkbrutne fadern under hans sista år. Biskopen vilade i en säng med böjda medar; dottern vaggade fadern. Som en lek för tanken och för att skingra sina plågor konstruerade biskopen under denna tid 295 charader, som gavs ut efter hans död och tillägnades dottern.
Biskopen ligger begravd på Härnösands gamla kyrkogård, i en grupp om sex gravar
där alla övriga har familjenamnet Kempe ingraverat på gravvårdarna. Den framstående industrimannen JCC Kempe var i sitt andra äktenskap gift med Franzéns dotter Anna Franciska, kallad Fanny.
Journalisten på
Västernorrlands Allehanda Ludvig Nordström dröjde vid biskop Franzéns grav i sin artikelserie ”Det döda Härnösand” sommaren 1906:
Ingen bättre plats kunde hans stoft få, än den det nu äger. Ty höjd över parkernas och gårdarnas blommande trän, buskar och plantor med blänk av sommarnätternas vatten på båda sidor, höljd av bruset från allvarliga popplar och med himlens röda nattbrand mellan löven över sig, vilar denne son av de tusen sjöarnas land tätt vid det hav som skiljer hans vaggas och hans gravs olika bygder.
Utsikten är inte densamma i våra dagar.
Det är inte för Franzéns dikter, eller för hans dryckesvisor, för han skrev även sådana, som vi främst minns skalden Frans Michael Franzén. Det är naturligtvis för hans psalmer. Han var ledamot i psalmbokskommittén och J.O. Wallins främste medarbetare i arbetet inför 1819 års psalmbok. I vår nuvarande psalmbok (1986) finns tretton psalmer av Franzén, till exempel ”Din spira, Jesu, sträcktes ut” och ”Den korta stund jag vandrar här”. De mest kända, adventspsalmen ”Bereden väg för Herran” och påskpsalmen ”Vad ljus över griften” är ständigt aktuella på psalmtoppen.
Inte så långt från biskopsgården i Säbrå, intill Helgumsån, ligger en naturformation, som kallas ”Franzéns kulle”. Biskopen brukade sitta här och meditera.
Ett Franzén-sällskap bildades i Härnösand 2004.
Tillbaka till
Frans Michael Franzén
