Länsbiblioteket Västernorrland - Författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland

Hjalmar Höglund föddes i Borgsjö och bodde där bland annat i byarna Näset och Västanå. Hans far som var präst dog då sonen bara var sex år. Efter några år upplevde pojken ännu en olycka: han fick under lek en glasskärva i ögat, och blev så småningom blind.

Hjalmar Höglund bokdebuterade vid 35 års ålder med novellsamlingen I norrsken och sommarljus. Skisser och stämningsberättelser. Dessförinnan hade han skrivit poesi och kortprosa i Nya Dagligt Allehanda och Stockholms-Tidningen. Under signaturen ”Sture” medverkade han också under många år som skribent i norrländska dagstidningar, i till exempel Härnösands-Posten.

Den stränge litteräre smakdomaren C. D. af Wirsén ansåg att Höglunds naturskildringar ”äro mycket liffullla och aldrig uttänjda” och att ”hans teckningar af karaktärer oh folkseder göra ett starkt intryck af sanning”.

Hjalmar Höglund skrev böcker med andra motiv än de han hämtade från folklivet och hembygdens natur. Romanen Hett blod handlar om den unga kvinnan Märit Åkerdal; om hennes förälskelser i olika män. Hennes familjebakgrund kastade en skugga över hennes oroliga tillvaro. Det sades att hon var av ”tattarblod”, och hennes pappas syster hade begått ett fruktansvärt brott. Boken, som lär bygga på verkliga händelser, väckte stor uppmärksamhet då den kom ut 1911, och är kanske det mest lästa av Höglunds verk.

Sitt synhandikapp har Höglund skildrat i den självbiografiska berättelsen Lytets börda, en bok som belönades med ett hedersomnämnande i Iduns romanpristävling 1908.

Denna roman […] är ett af de mest värdefulla arbeten, som utgivits såsom enkronasbok i original. Den behandlar ett ämne, som är mycket aktuellt. Författaren har gjort sig till förespråkare för de lyttas, speciellt de blindas intressen. Man följer skildringen med spänning och intresse, blir ofta gripen, och då man slutar boken har man rik behållning.

Om Nils-Isak. Berättelsen om en bonde skriver Olof Högberg i ett förord:

Vid Sankt Olas källa, blev Höglunds sista bok. Den kom ut 1914; manuset hade tilldelats ett pris av Svenska Akademien året innan.

”Till årets vittra tävlan hava 16 skrifter inkommit. Af dessa har akademien beslutit med sitt andra pris belöna Nr:8 Vid S:t Olas källa sammanfogade legender om Olof den heliges landsflyckt och färd genom Svitjod, på grund av den friskhet och ursprunglighet, som utmärka flera bland sägnerna och den enkla vackra väl genomförda stil vari de äro återgivna eller omdiktade. Författaren […] är av sjukdom hindrad att idag [den 20 december 1913] personligen mottaga priset.”