Ludvig Nordström

1882-1942

Ludvig Nordström föddes i ett borgarkvarter i Norrstan i Härnösand den 25 februari 1882. En plakett påminner om hans födelsehus ”Stora gulhuset”, på den nuvarande adressen Norra Kyrkog.18, ett trevånings trähus som revs i slutet av 1970-talet. Familjen hade det gott ställt, ja pappan var en av stadens rikaste personer fram till sin konkurs 1895; en händelse som kom att påverka sonen för all framtid, både på det personliga planet och i hans författarskap.

1901 tog Ludvig studenten, därefter läste han litteraturhistoria och filosofi i det ”dammiga” Uppsala där han inte trivdes. Av delvis ekonomiska skäl återvände han till hemtrakten och började skriva artiklar för Sundsvalls Tidning och Västernorrlands Allehanda.

Ludvig Nordström lämnade journalistarbetet och for till Ulvön våren 1905. Han stannade där ett knappt halvår, och arbetade en tid som fiskardräng. Mötet med fiskarna och deras levnadsvillkor blev av stor betydelse för hans författarskap och han har bland annat skildrat tiden på Ulvön i diktsamlingen Kains land (1906), novellsamlingarna Fiskare (1907) och Bottenhavsfiskare (1914), och i reportageserien ”Ångermanländska fiskare” i Västernorrlands Allehanda 1905 och 1906.

Ludvig Nordström var mångsidig – minst sagt. Han författade romaner, noveller, dikter, essäer, debattskrifter, reportage, reseskildringar, en yrkesmonografi, en företagshistorik med mera – och drygt 500 tidnings- och tidskriftsartiklar i skilda ämnen. Utöver sitt författarskap var han en flitig akvarellmålare och tecknare.

Ludvig Nordström bars av en stark framtidstro, grundad på den expanderande industrialismen i regionen. Han utvecklade en alldeles egen utopisk lära som han kallade totalism, och som han inför oförstående kritiker och läsare predikade i sina skrifter, främst från 1920-talet och framåt. Det handlar om en sorts blandning av socialism, kristendom och kapitalism.

Nordström beundrade och inspirerades av författare som Strindberg, H C Andersen, Balcaz och Hjalmar Söderberg. Eftervärlden har bedömt att han själv skrev bäst i det lilla formatet; att novellerna, speciellt de med Tomas Lack- (författarens alter ego) och Öbackamotiv – är den del av hans prosa som kommer att överleva. Själv ville Nordström helst ägna sig åt att skriva vidlyftiga romanserier i Balcazs anda; han kallade dem ”Skildringar ur svenska nationens lif” eller ”Petter Svensks historia” – ofullbordad.

I samband med sitt radioreportage ”Med Ludvig Nordström på husesyn” 1938, det som senare samma år sammanställdes till boken Lort-Sverige, blev Ludvig Nordström rikskändis. Det var många som ställde sig på ”Lort-Lubbes” sida, då han drog ut på härnadståg mot landsbygdssveriges dåliga boendestandard. Av andra kritiserades han hårt. Lubbes reportage fungerade i alla fall som en väckarklocka och resulterade i att en sanitär kampanj inleddes i landet.

Författarinnan Marika Stiernstedt var Ludvig Nordströms hustru i mer än 25 mestadels stormiga år. 1936 gick makarna skilda vägar. Året före hade Nordström träffat sin andra hustru, Gunborg Molin. De fick en kort tid tillsammans; Ludvig Nordström avled 1942. Han ligger begravd på Härnösands gamla kyrkogård. När vi ser på Ludvig Nordströms författarskap idag och frågar oss vad som är aktuellt och levande är det journalistiken, och i lika hög grad hans novellkonst.

John Landqvist, litteraturvetare och kritiker – och god vän till Ludvig Nordström – framhöll på sin tid att Nordström var genial i den meningen att hans skapande i högre grad än många andras har karaktären av omedelbarhet, av självständighet och av värde, kort sagt ”en lycklig talangs gåva varav den skapande själv överraskas”.

1992 bildades ett Ludvig Nordström-sällskap i Härnösand. Sällskapet delar ut det så kallade Ludvig Nordström-priset, som vartannat år ges till en novellförfattare och vartannat år till en journalist som verkar i Ludvig Nordströms anda. Finansiärer av priset är Härnösands kommun och Härnösands Läroverks och Gymnasiums kamratförening. Prissumman är för närvarande 15.000 kronor.


Ett Ludvig Nordströmsällskap bildades i Härnösand 1992: http://ludvignordstromsallskapet.se/


Tillbaka till Ludvig Nordström