Länsbiblioteket Västernorrland - Författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland

Rubrik: Författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland

Eva Neander

1921-1950

Fakta om författaren

Eva Neander – två städers författare. Härnösand och Borås.

Eva Neander växte upp på den lilla ön Mellanholmen i Härnösand. Hon har skildrat sin miljö i novellsamlingen Staden. Hon bodde med sin familj i ett vitt trähus, helt nära kanalen med svängbron och sina ”lustiga små skjul”; adress Storgatan 11. Av allt att döma växte hon upp i det hus som en gång rymde restaurangen ”Bäckmans källare”, av Ludvig Nordström kallad ”Pastellbergers krog”. Denna tomt på Mellanholmen är mer kulturellt präglad än så. Härnösands stadsbibliotek huserade här 1963–1999. Så hänger då allting ihop.
Läs mer...

Skrivet av Eva Neander:

Dimman. [roman] 1946

Staden. [noveller]. 1947

Död idyll [dikter]. 1947

Nattljus [noveller]. 1949

Lilla bror och lilla syster [prosa och lyrik]. 1951

Skrivet om Eva Neander:

Eva Berggren, ”Eva Neander”, Ord och Bild 1954.

Heidi von Born, ”Eva Neander”, Svensk biografiskt lexikon, band 26.

Jenny Björklund,”Efterord”, Neander, E., Prosa. Urval, Hägersten, 2007.

Sten Furhammar, ”Vem minns Eva Neander?”, Borås Tidning 2000-06-19,20

Moa Holmqvist, "Död idyll”, Provins 2011:1, s. 30–31

Erik Jonsson, ”Priset för ett hekto ro. En kort introdukton till Eva Neander”, Provins 2011:1, s. 24-29.

Anders Mortensen, ”Ett anlag till frihet. Iakttagelser i några noveller av Eva Neander”, Från Eden till damavdelningen. Studier om kvinnan i litteraturen. En vänbok till Christina Sjöblad. 2004.

Leif Risberg, ”Eva Neander – en bortglömd diktare”, Östgöta Correspondentern 1980-04-24.

Eva Runefeldt, ”Eva Neander”, Författarnas litteraturhistoria. De svenska författarna. 1984.

Bo Strömstedt, ”Eva Neander”, Svensk Litteraturtidskrift 1950:4

Citat

Vår stad ägde både residens och domkyrka. I centrum bodde honoratiores. Var morgon gick den bleke doktorn sin promenad längs kanalens strand.
Kanske tyckte han om att gå där alldeles ensam och se hur staden beslöt sig för att vakna. Svängbrons gnissel när den första av dagens båtar tvang den i arbete lät dovt och missnöjt. Men vattnets dans i den tidiga morgonen var fylld av okynne och leklust.

Vårt hus låg helt nära kanalen. Det var vitt med fönster som liknade ögon. Nedanför fanns en vik. Många av dem, som bodde i vår stad hade sina motorbåtar vid bryggorna därnere. När isen gåt bort gick de över vår trädgård ner mot sina båtar.

Ett minne kom snabbt för henne. – Vårarna hemma i staden. Hur skjulen vid kanalen lutade sig emot varann. Längst ner på holmen fanns en lumpbod. Om kvällarna sökte sig druckna män dit. Deras röster gav eko över vattnet. En vår tog nån sitt liv. Just vid den holmen. Ingen av lodarna. – En som var hemma ofta. Han rökte cigarr. Och skrev för tidningar. Sen dog han nere vid holmen. Men våren blev lika ljuvlig för det. – Så längesen. På den tiden man rådde om sig själv. Och jämt hade gjort klart för sin reträtt.

”Några typer är bara skjul, sa min släkting Marie en gång. Vid bryggan hemma fanns ett par. Jag kunde gå dit nån blåsig höstkväll. – För att se på vattnet. Fönstren var trasiga. När stormen tog i vajade rucklen av och an. De liknade utpinta själar. – Som drömde om lyckan i ett stenhus.”

Ur Staden (1946)

Om staden Borås skriver Eva Neander:
”Jag är en hängiven lokalpatriot och kan gå i döden för Borås, där jag sammanbitet genomkämpade större delen av min skoltid, vilken enligt pedagoger och likställda sanningskämpar aldrig var någon större succé.” kåseri i VD 1946.

Bokomslaget till Lilla bror och lilla syster

Tillbaka till sidans början