 |
 | |||||||||
| . | . | . |
Skrivet av Runa Olofsson:
Jag heter Gojko. 1972 (ungdomsbok)
Somrarna med Rakel. 1975 (ungdomsbok) Som om det aldrig hade hänt. 1975 (roman) Mitt i livet. 1977 (diktsamling) Sista dagen. 1978 (ungdomsbok) Huset vid Haukivesi. 1978 (ungdomsbok) Granatäpplet. 1979 (LL-bok) Hon, prästen. 1979 (LL-bok) Följ med till Akkantjakk. 1980 (ungdomsbok) Den vintern när Helena fanns. 1984 (ungdomsbok) Dagarna tillsammans. 1985 (ungdomsbok) Livet leker! 1986 (ungdomsbok) Om världen. [faktaböcker för lågstadiet] (Samhället 1 : Bostäder, Brandkår, Polis, Post och Tele, Skola, Trafik, Vård. (Samhället 2: Skola, Vem bestämmer vad?), LiberLäromedel 1978, 1979. Noveller, dikter, kåserier i lokalpressen: till exempel under signaturen ”Maria” i Nya Norrland, och i tidskrifterna Lärartidningen, Byggnadsarbetaren, Horisont, MorgonBris med flera. Runa Olofsson författade också dramatik. 1973 skrev hon pjäsen Kärlek för Svenska Riksteaterns Västerbottensemble. Försäljningen – som handlar om ett arvsskifte – är en kortpjäs i fem akter. Pjäsen Kompis var tänkt att spelas för Högstadiets klasser. Spelet om Herta Svensson är också en pjäs för skolmiljö. Runa Olofsson var medförfattare till Flyttlasset, som spelades på Österbottensteatern i Vasa i 1970-71. Hon skrev också kortfilmsmanus; OM – ibland blir jag så himla arg (1981), och Röster, en kortfilm inför en SSU-kampanj.
Citat
”Jag heter Gojko och kommer från Selo Marka. Det ligger i Jugoslavien och det är så långt härifrån... Ibland längtar jag så till Ivana, stara Ivane, gamla Ivana. Och till havet och bergen, Crna Gora, Monte Negro - dom svarta bergen. Men det är fel dom är inte svarta, dom är grå, grå och fattiga på grönska. Åtminstone om dagen verkar dom så. På nätterna är dom svarta förstås, som skugglika jättar syns dom mot kvällshimlen. Det måste ha varit nattmänniskor som gav dom deras namn, Crna Gora. Så långt det känns dit. Pappa säger att det säkert dröjer ett tag innan vi har råd med att åka tillbaka, och när han säger det blir han ledsen i ögonen. Jag tror att också han längtar hem ibland. Mest längtar mamma, lilla mamma. Först längtade hon till Sverige för att pappa var där. Och i Sverige hade alla människor det väldigt bra och mycket pengar och hus och bilar, det hade pappa sagt innan han for. Visst fick vi pengar dit hem, så mycket pengar som vi aldrig hade haft förut och mamma sparade och sparade. Till slut hade vi så mycket att också vi kunde resa.” Ur Jag heter Gojko. Jag vill ha nytvättat hår när jag dör Somliga lägger av med stövlarna på. andra går hem med Jesus En del kilar vidare i ren protest några lämnar in utan tanke på nåt men jag, jag vill ha nytvättat hår, när jag dör. Ett glansigt rent och nytvättat hår, borde göra sig bra på en bår. Man får såna tankar När man sitter i bilen och rattar och vet hur farligt man lever i värmen, i bilen på vägen och hårstriporna klibbar av svetten luktar orent, fett och dävet "Rena underkläder – om det skulle hända nåt, ingen säkerhetsnål i behån ingen slant i stället för strumpebandsknappen, om det skulle hända nåt…" Hel och ren är huvudsaken när man möter det oundvikliga Så jag vill ha nytvättat, glansigt och nyborstat hår, när jag dör På hemväg. Runa Olofsson sitter på Stockholms Central och väntar. Hon har just tagit emot priset för Jag heter Gojko.
(Foto: Reportagebild. Stockholm)
 Tillbaka till sidans början
|
|||||||
