Elias Sehlstedt

1808-1874

Sonen Elias beskriver sin födelsestad:

”En liten norrländsk stad med herrligt läge, god hamn, prydlig kyrka, vacker och välvårdad promenadplats, en överflödig ångsåg samt en ohygglig mängd ytterst fula och missprydande sjöbodar, hvilka dock komma att borttagas – om tusen år.”


Sehlstedtska gården, Härnösand.
Teckning av Elias Sehlstedt


Elias Sehlstedt bodde kvar i Härnösand till efter studentexamen i ”det stora ångermanländska stöperiet för framtidens snilleljus” – Härnösands gymnasium – lämnade staden. Elias har självklart blivit ihågkommen med sitt namn i läroverkets aula. 1829 skrevs han in i Norrlands nation vid Uppsala universitet där han planerade att studera juridik. I och med faderns död några år tidigare, hade familjens ekonomi blivit försämrad och Elias hade inte råd att fortsätta sina studier. Troligen reste han därför hem till Härnösand redan efter ett år i Uppsala. Ett antal teckningar och målningar med motiv från Ådalen som kom till under denna tid tyder på det. 1832 bodde han i Stockholm och hade troligtvis “gått in vid Målare Academien”. För brödfödans skull arbetade Sehlstedt som informator 1832-34; i den rollen fick han finna sig i att i rang vara ”näst familjens katta”.

1832 tillträdde han också sitt första arbete som tulltjänsteman, ett yrke som han tidigt beslutat sig för. ”… när Bellman kunde vara i nummerlotteriet, så ta mig sjutton kan inte jag vara i tullen också! Det har funnits mången sångfågel där.”

Gärningsbiografi:
1836 E.o. Kammarskrivare vid Tullkammaren för finska och inrikes varutrafiken i Stockholm
1840 Tullskrivare Sabbatsbergs tull
1842 Tulluppsyningsman vid stationen i Mem (Östergötland)
1847 Tullinspektör i Hornstulls södra distrikt
1852-69 Tullinspektör i Sandhamn – poststationsföreståndare där från 1866.

Jag sköljt mig uti sjutton år
I detta vida hav.
Så färgen gått utur mitt hår,
Hvad som ej blåst av. (Om Sandhamnstiden)

Elias Sehlstedt debuterade som diktare 1832. Det märks i hans tidiga skaldeförsök att han hade läst Tegnér, Kellgren och Lenngren. Han beundrade även norrlandsskalden Abraham Grafström och skrev en parafras/parodi på Grafströms dikt ”Norrland”:

Jag mins ett land där tysta stierneqvällen
den mörka himlen klär i norrskensprakt
där under molnig hjälm de gråa fjällen
med isad pansar stå i daln med prakt.

I Sehlstedts version:

Jag mins ett land der långa vinterqvällen
I mörkblå Bournus stod så hemsk och kall,
Der molnen polkade på höga fjellen
Och Nordan brottades med björk och tall.

Sehlstedt är antagligen en av de folkkäraste skalder Sverige har haft. Han var ingen stor poet, skriver Pontus Möller, ”men en habil och tekniskt skicklig versifikatör, som har god hand med rim och meter. Hans vers är lättflytande, melodisk och sångbar. En stor mängd av hans dikter har också tonsatts.” Så sent som under 1900-talets förra hälft kunde många Sehlstedts dikter utantill.

Även om Elias Sehlstedt inte var någon framstående poet, gjorde han en berömvärd insats för samtidens skaldekonst då han bröt med det ”gamla suck- och jämmermaneret”, fortsätter Pontus Möller.” I Aftonbladet den 13 maj 1833 stod att läsa en dikt av Sehlstedt som helt skilde sig från den stil rådde på 1830-talet:

Jag är så glad! Jag sjunga vill ,
Och kufvad ligger varje smärta,
Och vid gitarrens silverdrill
Blir glädjen dubbel i mitt hjerta.
Välkommen, Maj! Fyll min pokal!
Jag vill din skål i botten dricka,
Och jubla genom skog och dal
Med min gitarr och med min flicka.
(Ur ”Den glade sångaren”, Sånger och visor. Del 1, 1873)

Ett vanligt stildrag hos Sehlstedt är hans bruk av orden lilla och liten: “min lilla båt”, “min lilla mage”, “min lilla korpus”, “lilla supen”. Adjektiven “näpen” och “söt” förekommer ofta, liksom ”lycklig” och ”nöjd”.

Sehlstedts mest kända dikt är – enligt Nationalencyklopedien – ”Litet bo jag sätta vill”, tonsatt av Alice Tegnér.

Vi har sett att många av de ord och uttryck som flödade ur den flitige Sehlstedts penna har förvandlats till talesätt. Han var själv en citaternas älskare: Nu ska det bli helt andra bullar, jag tar min Matts ur skolan jag, och blir på landet kvar, fast stekta sparvar ej uti min mund ha flugit, har jag fått en knapp i västen, och jag har en vän i viken.

Litteraturhistorikern G Qvarnström har försökt se under ytan på Sehlstedts idyll. ”Få lyriker kan som Sehlstedt visa en troskyldig välanpassad uppsyn och anslå en trivsamt spinnande ton, som i själva verket har vemodets övertoner.”

Bildkonstnären Elias Sehlstedt.
”Ångermanelfven är Norrlands tittskåp: det enda vackra landskapet efter det andra” utropade skalden under en båtresa. Sehlstedt var en flitig tecknare och målare. Enligt uppgifter i artikel ur Svenskt konstnärslexikon tycks Sehlstedts ”produktion av bildkonst ha varit ansenlig”. Han finns bland annat representerad i Nordiska museet, Östergötlands museum, Uppsala universitetsbibliotek. Sehlstedt var en uppskattad marinmålare och ”sådana tavlor föllo hans goda vänner sjökaptenerna särdeles väl i smaken och honorerades betydligt högre än visorna.” Artikelförfattaren Ingvar Holm anser att Sehlstedt ibland orättvist har fått kallas för en folkkär dilettant. Han var visserligen ibland osjälvständig och kopierade Marcus Larson ”och andra 1800-talspatetiker […] men ofta har han en naiv direkthet i sina bilder som ger dem ett bestående värde.” Då Carl Larsson illustrerade Sehlstedts visor använde han Sehlstedts teckningar som förlagor.

I Murbergets samlingar finns några teckningar av Sehlstedt med motiv från Ådalen, och en oljemålning från 1830-talet: ”Vy över Kramfors”.

Elias Sehlstedt hade ständigt ont om pengar. Inte förrän vid slutet av sitt liv, då Svenska Akademien gav honom ett årligt understöd, kunde han känna sig ekonomiskt trygg.

Då Sehlstedt tagit avsked med pension från sin tjänst i Sandhamn, flyttade han till Djurgården i Stockholm där han avled 22 juni 1874.

Elias Sehlstedt ligger begravd på Norra kyrkogården i Stockholm. 1875 restes en minnesvård.


Teckning av Carl Larsson.
Ur Sehlstedts Sånger och visor. 1893


På Härnösands gamla kyrkogård är Elias Sehlstedts ogifta syskonbarnbarn Johan Henrik och Elma Maria Lindstedt begravda.

Skalden har fått ge namn åt en gata i Härnösand, ”Sehlstedtsvägen”, åt ångfartyget ”Elias Sehlstedt” och åt en nykterhetsloge i Härnösand (IOGT-NTO).

Sällskapet Gamla Härnösandspojkar lät 1928 resa ett minnesmärke – formgett av Gustaf Almgren – över Elias Sehlstedt i Härnösands stadspark. Skulpturen avtäcktes den 10 oktober 1926 i närvaro av tusentals Härnösandsbor.

Under firandet av 200-minnet av skaldens födelse nu den 8 december 2008 ska ”klockan 14 på eftermiddagen en krans läggas på skaldens hjässa.”



Tillbaka till Elias Sehlstedt