Åke Smedberg
f. 1948Poet, dramatiker, romanförfattare, deckarförfattare, novellist. Ja, framför allt novellist. Kortprosan är hans bästa gren. Det påstår i alla fall Anders Sundelin i Konsten att berätta en historia: ”Jag vet ingen som för tillfället skriver bättre noveller i det här landet.” Smedbergs litterära förebilder är Hemingways, Faulkners och Fords hårdkokta prosa. ”Less is more”. Några av novellerna är översatta och ingår i engelska och franska antologier.
Denne mångsidige författare ville egentligen bli journalist; och det blev han också. Han har bland annat frilansat i Expressen.
Att försörja sig på skrivande är bara några få förunnat. Åke Smedberg har för brödfödans skull tillfälligt och mera varaktigt prövat på många yrken, till exempel brevbärare, städare, industrijobbare och så det yrke där han stannat kvar längst: vården. Sedan han började skriva deckare behöver han inte längre inkomsterna från något bredvidarbete.
”Smedberg vann läsarna – men tappade kritikerna” blev Göteborgs-Postens kortfattade analys av Smedbergs litterära kursändring då han kom ut med sin första deckare Försvinnanden (2001) – som utöver ett förmånligt utlandskontrakt åt författaren också belönades med Svenska deckarakademiens debutantpris. Smedberg har hittills skrivit tre kriminalromaner med John Nielsen som utredande journalist i huvudrollen.
De är översatta till bland annat tyska, franska, holländska och italienska.
Men genrerna möts i varandra. Smedbergs senaste roman Jag är inte den du ser (2008) är en bladvändare så god som en deckare. Fem mer eller mindre psykiskt instabila personer lever i ett litet samhälle någonstans i ”Ljungandalen”.
Dessa borderline-människor är insnärjda i lögner, arbetslöshet och alkoholmissbruk på gränsen till undergång.
Smedbergs språk är lysande, laddat med innebörd. Romanens öppna slut i ett symboliskt gryningsljus antyder att där ändå kan finnas hopp för några av romanens människor trots textens för övrigt mörka scenografi.
Det är ofta höst i Åke Smedbergs texter har någon påpekat:
