Ljuger gör jag inte sa Janne Vängman. 1934.
Tjo flöjt, sa Janne Vängman. 1936.
Tjosan käring, sa Janne Vängman. 1938
Ja ä inte dö än, sa Janne Vängman. 1940
Skål och tack, sa Janne Vängman. 1942
Slut i Kapernaum, käring, sa Janne Vängman. 1946.

Ludvig Nordström, ”Förord”, Sundström, J. R., Ljuger gör jag inte, sa Janne Vängman. 1934.
Jan Wolf-Watz, ”Samtal IV”, [i hans antologi] Röster i Ångermanland, 2002.
Gösta Ågren, ”Den konservativa revolutionären. En essä om J R Sundströms diktning”, Janne Vängmansällskapets dubbelårsbok 1979, s. 17–36.

Janne Vängmans bravader. 1948
Janne Vängman på nya äventyr. 1949
Janne Vängman i farten. 1952
Janne Vängman och den stora kometen. 1955

Trafiken mellan Kronholmen och staden var ytterst livlig. Roddargummornas båtar voro fyllda med folk för varje tur, och ändå stodo många på båda stränderna och väntade på att komma över. Men väntade hellre än att gå den långa vägen omkring över stenbron, och överfarten kostade bara en skilling. Gula strimmor från hamnlyktornas dunkla sken rörde sig som giriga men tafatta fångstarmar över det kvällssvarta vattnet, när detta rördes upp av åror och kölar. Skratt och glam hördes från båtarna där ute, blandat med allvarsklang i grova röster från gammalt folk, som pratade om affärer och skålade med varandra, när de ur sina fickflaskor bubblade dragnaglar. – Kronholmen var hästskojarnas högkvarter. Där kunde de ogenerat i smalgränderna, som liknade fägator, fila hästarnas tänder för att få djuren yngre, supa, slåss, och leva tattarlivet fullt och helt, utan att någon myndighetsperson lade sin näsa i blöt. Endast vid svårare knivgång stego några extrapoliser i båtarna på stadssidan och foro över för att intervenera med laga kraft och blanka sablar. I de små husen voro invånarna belåtna med detta marknadsliv, ty de fingo sälja kaffehalvor, knäck och hembakat bröd av alla slag. Ett hästbyte utan provkörning skedde så gott som aldrig. I lersmörjan på Kronholmen kunde dock ingen ordentlig provning av hästar ske. Där kunde man blott i hårdhänta tömtag få upp krakarna till dans på bakbenen, så att spekulanterna fingo se, att det fanns liv, lust och kraft i skroven, fastän de voro magra. Prov- och kappkörning skedde på Gådeåvägen, som var hård för hovar och hjul och gömd i skogen.


Ur ”Härnösandsmarknad i gammal stil”, ”Tjo flöjt”, sa Janne Vängman.


Ett Janne Vängmansällskap bildades 1978.
www.jannevangman.nu

Sällskapet som har över 700 medlemmar bedriver en omfattande verksamhet:
Man ger bland annat ut en årsbok, delar årligen ut ”J R Sundströmpriset” och anordnar sommartid teater- och programkvällar på det torp i Risnäs som sällskapet äger.

Janne Vängman-torpet har sedan år 2004 status av stipendiemiljö för Norrländska författarsällskapet. Tillsammans med Olof Högberg- och Ludvig Nordström-sällskapen bekostar Janne Vängman-sällskapet en veckas vistelse på torpet för en författare.


Tillbaka till sidans början