Gunhild Tegen

1889 - 1970

Hon utbildade sig till folkskollärare. Därefter flyttade hon till Uppsala där hon läste vid Universitetet ett par år. Om den tiden skrev hon senare boken En fattig studentska. Hon återvände till hemtrakten och arbetade som lärarinna vid Sundsvalls flickskola 1913-1914. 1914 gifte sig Gunhild Norling med Einar Tegen, sedermera professor i filosofi.
Gunhild Tegen dolde sig bakom pseudonymer. Under namnet "Tor Tilja" mottog hon 1929 sitt första litterära pris, i en tävling om de bästa novellerna från studentmiljö. Eros i Uppsala och annorstädes blev också hennes litterära debut. Boken är en samling ögonblicksbilder från Uppsala utan någon egentlig röd tråd.

Tegen debuterade alltså först vid fyrtio års ålder; hon hade haft drömmar om författande sedan ungdomen. Men moderns förakt för "en diktare i släkten" och Gunhilds eget dåliga självförtroende stod hindrande i vägen. Pseudonymen "Tor Tilja" använde Tegen också då hon någon gång fick sina noveller publicerade i tidningarnas söndagsbilagor.

1936 fick Gunhild Tegen ta emot ännu en litterär utmärkelse, ett delat förstapris för sin roman Slavar; manuskriptet hade hon hade skickat in under pseudonymen "Aino Gad". Slavar kom att bli det centrala verket i Gunhild Tegens författarskap. I Tegens romaner behandlas ofta den kvinnliga sexualiteten; framför allt väckte just romanen Slavar uppseende med sin sexuella frispråkighet. Den boken, men också andra böcker ur hennes 30-talsproduktion, kan betraktas som direkta inlägg i 30-talets sedlighetsdebatt. På så sätt var hon en mycket tidsbunden författarinna, vilket till en del kan förklara att hon har fallit i glömska. Vid sidan av Slavar är novellsamlingen Livet går förbi en höjdpunkt i Tegens författarskap. Kortprosan passade Gunhild Tegens litterära lynne. Parallellt med novell- och romanskrivandet arbetade Gunhild

Tegen med att skriva berättelser för vecko- och dagspressen, till exempel Idun, ST, GHT, I Hemmets Journal, Året Runt och Svensk Damtidning, Vi och Vår bostad. Den sista text av Gunhid Tegen som trycktes, Årens tröst (1964) var en diktsamling. Tegens första och en enda diktbok kan sägas vara en samlingsvolym ur hennes hela produktion; där finns framför allt dikter från 1950-och 60-talen, men också exempel på poesi från 1920-talet. Kvalitén på hennes poesi är växlande.

Omdömena om Gunhild Tegens böcker gick ofta starkt isär: Johannes Edfeldt och Georg Svensson får ge röst åt den samtida kritiken:

Gunhild Tegen kände ett stort engagemang för omvärlden och från och med boken Det hände 1933 inleddes en ny epok i hennes författarskap; hon vände blickarna ut mot världen och hennes senare skildringar anknöt till de politiska dagshändelserna. Hon skrev även debattartiklar i Arbetet, Dagens nyheter och Svenska Dagbladet.

Tegen övergick under 1940- och 50-talen från att författa ren fiktion till att skriva fiktion med faktainslag. Man kan kanske säga att hon på ett sätt gjorde en dygd av nödvändigheten. Gunhild Tegen publicerades under sin litterära storhetstid på 1930-talet på Bonniers eller Lindblads förlag. De följande årtiondena var det endast små och udda förlag som vågade satsa på henne. Hon bekostade själv utgivningen av sin sista roman Jakobs skugga.

Tegen var politiskt intresserad. Det var framför allt judeförförföljelserna och emigrantöden i krigets spår som engagerade henne. 1935 kom filmmanuskriptet En judisk tragedi ut. Svensk Filmindustri hade 1933 utlyst en pristävling och Tegens text belönades med ett hedersomnämnande bland nästan 700 insända bidrag. Tillsammans med maken Einar Tegen gav hon tio år senare ut intervjuboken De dödsdömda vittna. Om den boken skrev en samtida kritiker att "den volymen kommer att stå kvar som ett minnesmärke över hennes medmänskliga engagemang."

Innan Gunhild Tegen fick möjlighet att debutera som författare bidrog hon till familjens ekonomi med att översätta från engelska, franska och norska.

Lärare, författare, översättare. Det räcker inte. Gunhild Tegen har en längre meritlista än så. Hon hade under 1940-talet en rådgivningsspalt i Idun under signaturen "Claire", och på 1960-talet var hon under flera år medredaktör i Tidskriften Vi kvinnor. Hon var en av grundarna av Sveriges första Hem- och Skolaförening och några år på 30-talet var hon ordförande i Malmö-Lunds yrkeskvinnors klubb. Gunhild Tegen deltog aktivt i arbetet med flyktingar före, under och efter Andra världskriget. Hennes engagemang i fredsfrågan ledde till att hon var med och bildade AMSA, "Aktionsgruppen mot svensk atombomb" 1958. Tegen var medlem i det socialdemokratiska partiet fram till 1943 då hon lämnade det i protest mot Sveriges återhållsamma flyktingpolitik.


Tillbaka till Gunhild Tegen