Andra veckan i oktober är det dags för Härnösands femte poesifestival.
Varje veckodag har sitt poesiframträdande.
Måndag kväll är det Folkloristisk afton på Länsmuseet med romsk och afrikansk dans, poesi, musik och sagor. Författaren Gunilla Lundgren presenterar med hjälp av Ramona Taikon-Lindner, Margosha Caminska och Adam Parno Szoppe de båda nyutkomna böckerna Utan hus utan grav – romska sånger och dikter och Svarta rosor. Bonus Diallo från Sundsvall, med ursprung i Senegal, dansar och spelar trummor och som avslutning berättar författaren Janne Lundström afrikanska sagor. Med hjärtat i handen, som sagoberättaren Johan Dimitri Taikon brukade säga.
Techichus bjuder in till ett samtal mellan poeten Eva Ström och journalisten Jonas Ask på tisdagen.
På onsdag blir det dels Öppen scen på Big Boy dels poesi och rock på Sambiblioteket med och för alla som gillar lättläst från hela länet. Samtidigt kan man också flyta runt i bassängen på badhuset och lyssna till poesi.
På torsdag har poesiscenen flyttats till jazzklubben Metropol. Lasse Åhlunds trio spelar och Özkan Mert läser dikter.
Fredag är det domkyrkans tur med vokalgruppen Stella och instrumentalensemblen under Fredrik Sixtens ledning.
Slutligen blir det en poetisk långlördag på Sambiblioteket. Christer Carlstedt har vernissage på sina utsökta små inbundna poesiböcker, barnavdelningen bjuder på poesiprogram i Galaxen, Café Samba har en Öppen scen för de som vill läsa egna eller andras dikter, Paradiso AB visar kortfilm i Olof Högbergssalen. Festivalens höjdpunkt blir därefter en lätt supé med åtta intressanta poeter på poesiscenen.
MED AVSLUTANDE POETISK CAFÉSCEN
”Poesin är det ensamma barnets uppfinning” skriver Lars Norén i en dagbok från 1975. De orden har norrbottniske David Vikgren tagit som sina. Han skriver poesi med sin barndoms Torneälv som ett stilla bakgrundsbrus.
I diktsamlingen För en framtida antropologisk forskning som kom förra året uppehåller han sig i ”samhället beläget vid den svenska landsarealens fysionomi” d v s i Övertorneå. David Vikgren är en av de allra färskaste, livs levande poeterna, som besöker Härnösands femte poesifestival andra veckan i oktober. De andra är Katarina Gäddnäs, Kennet Klemets, Anna Jörgensdotter och Tone Hødenebø. De har alla ett starkt fysiskt förhållningsätt till dikten, använder med förkärlek kroppsdelar och de inre sekretoriska körtlarna i sitt bildspråk.
” Det händer att vi drabbas av yrselanfall” skriver åländska Katarina Gäddnäs och beskriver ett tillstånd av vanmakt då världskarusellen snurrar som häftigast i diktsamlingen Jungfrutornet. Livepoeten Anna Jörgensdotter, som debuterade med den udda och uppmärksammade romanen Pappa Pralin, fokuserad på anorexi och otrygga relationer, härom året, vill ”passera men inte obemärkt” . Hennes barndomslandskap i diktsamlingen Homecomingqueen är Sandviken med framrusande bilar på Gävlevägen.
”Jeg lengter etter det som ikke er blitt sagt” och ”Jag hører mine egne ord, å bli i hjertet mitt, elskede” skriver norska Tone Hødenebø i sina vackra och vemodiga dikter i samlingen Stormstigen. Kennet Klemets med rötterna i Gottröra (där SAS-planet mirakelkraschade) ser naveln som ”kroppens krona” i diktsamlingen Lördag natt feber 2002 : ”ett inåtvänt leende/ En dammsamlare en tapperhetsmedalj/ En triumf en svindel en kyss ett slag/ En knut en kork en krater ett kvisthål” och ”en bägare av kärlek”. Özkan Mert är också ett relativt nytt namn på den svenska poesihimlen. Hans Exilens blues ”dansar tango” på läpparna och han iakttar med invandrarens nyfikna blick ”dessa nordiska städer” där vemodet smakar likör”.
Välkända och många gånger prisbelönade genom åren är festivalens fyra övriga inbjudna poeter - Fredrik Ekelund, Eva Ström, Göran Sonnevi och Ann Jäderlund. Skåningen Fredrik Ekelund har gjort sig känd som fotbollens, speciellt den brasilianska, passionerade och poetiske förespråkare. Med samma kärleksfulla och kunniga öga har han även fångat livet runt Möllevångstorget i Malmö och som taxichaufför tålmodigt lyssnat till sina sorgsna kunder. Eva Ström är också skåning. Hon kommer från Kristianstad, arbetar som läkare och uppehåller sig i det existentiella gränslandskapet mellan liv och död. I årets upplaga av poesiantologin skriver hon: ”Kursen för begravningsentreprenörer/ börjar med besöket i bårhuset/ Titta inte på en!/ Du måste se många!/ Annars glömmer du aldrig/ denna enda, denna första/ Lukten sitter i kavajen/ Urnan har ett nummer/ identitetsnumret från krematoriet”.
Göran Sonnevi är den äldste av årets poeter. Han fick sitt genombrott redan på 60-talet med sina starka och personliga dikter mot kapitalismen och imperialismen. Hans dikter är musikaliska och har även blivit tonsatta b l a av Daniel Börtz. I Poesifestivalens diktantologi finns ett utdrag ur Klangerna : ”Jag hör nu min mor ropa, bland fåglarna/ Jag ser hur änglarna församlar sig/ sedan hur de lyfter från fälten,/ svävande Dessa änglar bär sitt ansiktes/ ljus, sitt ansiktes mörker mot/ vinden De bär framtidens utplåning”.
När Ann Jäderlund debuterade med sin diktsamling Vimpelstaden i mitten av 80-talet var det många som rev sig i huvudet och tyckte hennes dikter var svåra att förstå sig på. All gängse grammatik och språklära var helt ur funktion. Hon hade redan från början en alldeles egen poetisk röst som pumpade och kved av klang, rytm och färg. Det är mycket visuellt och känns ibland nästan andligt. Som i de två utsökt vackra bilderböckerna till barnen Ivan och Iris. Hon vyssjar sin nyfödda: ” Tusse tusse ungen min/ Ögon som går långt långt in/ In i världen vida/ In i världen vida”. Kärnan i all mystik är kärleken i Ann Jäderlunds tappning. I hennes senaste diktsamling Blomman och människobenet går död och födelse ihop och inbjuder till meditation: ”Osynlig och ren. Så djupt som barnet sover. Barndomslöst. Utan att veta. Utan röda kinder. Utan ögonlock. Glober. Värme. ”
Lars Noréns ord om poesin som det ensamma barnets uppfinning ringer i öronen tillsammans med musik av Beethoven och Debussy som Johan Fröst kommer att spela på flygeln.
Karin Lundquist
