|
För M A Numminen är livets mening tango. Så skriver han i alla fall i sin roman Tango är min passion . Jag njöt av den boken då den kom för några år sedan och gav den därför till en purfinsk vän, som nyss hade blivit änkling. Jag trodde han skulle gilla det galna och filosofiska. Som det där med 35 årige Virtanen, den passionerade tangodansaren i boken, som dansar runt med vackra, högklackade damer på alla tangosalonger i Helsingfors. De blir förälskade i honom och vill mer men han tänker på Platons rekommendation att behålla sin sexuella oskuld så länge som möjligt. Virtanen är nämligen fast besluten att hålla på sig ända till sin 36 års dag.
Men nej, min vän blev bara ännu mer sorgsen och ville inte alls kännas vid den finska stämningen av en Aki Kaurismäkifilm i Numminens berättelse utan skickade raskt iväg Tango är min passion till pappersinsamlingen.
M A Numminen och Pedro Hietanen
| |
Tango Nuestro på dansgolvet
|
-En finne är bara lycklig när han känner den allra största olycka, konstaterar Numminen då han tillsammans med sin pianospelande följeslagare Pedro Hietanen inleder årets Poesifestival i Härnösand. Mycket underhållande och framförallt kunnigt håller han sedan en föreläsning om finsk tango, säger att den kräver ett taktfast piano och helst också två trummvispar på en telefonkatalog (sundsvallsdelen går utmärkt) så att även en dansovan ska kunna hänga med i turerna.
Tango nuestro, Härnösands mycket livaktiga tangosällskap, glider runt i mjukt smekande tangotoner över Länsmuseets entrégolv. De dansar argentinskt vilket är långt ifrån det finska taktfasta.
Maitraiders
| |
Lisa läser dikt
|
Denna nionde årgång av Poesifestivalen i Härnösand är mycket inriktad på estradpoesi och musikinslagen är fler än förr om åren. Onsdagskvällens tangopoesi avlöses av torsdagens Poesi light med rockgruppen Maitraiders från Sundsvall. På scenen står poeter från länets alla dagcentraler och från folkhögskolan Hampnäs skrivarkurs. Även Kristinaskolans elever är med och tecknar sina dikter med händerna. Till de fem rockande musikkillarna i Maitraiders sjunger en tunn liten tjej, Cecilia Palmgren, med stor och vacker röst.
Även fredagskvällen på Metropol är en god blandning av poesi och musik. Jonas Knutssons folksaxgrupp Horn Please med sex saxofonister, slagverkare och bas fyller varje skrymsle på jazzklubben Metropol med sugande världsmusik i folkviseton. Poeterna, som på förhand anmält sig till Poetry slamomgången, intar scenen en efter en, för att under var sina tre minuter övertyga jurygrupperna att ge högst poäng till just dem.
| |
Horn Please |
Den etablerade estradpoeten Anna Jörgensdotter är förpoet. Det är mot henne de utsedda jurygrupperna får testa sin poängsättning.
Den rutinerade konferencieren Albin Balthasar Lundmark från Malmö håller i både mellansnacket och själva tävlingsbestyren.
En kollega till mig får hoppa in som poängräknare och det gör hon med imponerande snabb huvudräkning. Flest poäng får i alla fall Louise Johansson. Hon blir framröstad som Poesifestivalens Poetry slamvinnare 2007!
| |
Louise Johansson |
Tidigt lördag morgon är det dags för en tretimmars röstträning med Felicia Konrad. Tio kvinnor och en man har föranmält sig. Det var förresten Felicia, som för nio år sedan fick ihop det gäng som startade poesifestivalen i Härnösand för nu nio år sedan.
Med stor skicklighet lyckas hon frambringa det allra minsta gny till det största möjliga vrål ur de medverkandes strupar. Det är faktiskt magiskt att upptäcka sina röstresurser!
Felicia Konrad
| |
Teckenpoesi
|
Under poesifinalkvällen har Felicia Konrad även en egen röstperformance som hon kallar My secret little Box with my secret little Voice. Vi, som ser henne åla ner för bibliotekstrapporna med en liten vit pappershög framför sig och ett återhållet, djupt ljud i sitt bröst, blir märkligt tagna och fulla av andäkt.
Lördagen bjuder även på en konstvernissage av en Sture Månsson med hans små, skimrande målningar av människor och natur. Och en öppen scen för alla dem som vill pröva sin poetiska uttrycksförmåga med publik framför sig. Det är alltid lika överraskande att så många skriver poesi och vågar framföra den också!
-Mamma, mamma, mamma, läser Anna Jörgensdotter från kvällens poesiscen. Hon framför dikter ur sin senaste diktsamling Sång från hjärtats bakgård och genast svarar den lilla dottern ur Sambibliotekets dunkla publikhav: Mammmmmaaaa!
Albin Balthasar
| |
Anna Jörgensdotter
|
Även Albin Balthasar, för kvällen i neongrönt, återkommer på scenen denna gång med nyskriven dikt och bitar ur diktsamlingen Sura uppstötningar.
Ny för Poesifestivalen är Marcus Birro, smal, glansögd och intensiv, som framför sin dikt ur Svarta vykort, om att förlora ett barn, sonen Dante som inte ens hann födas. Som programledare i Karlavagnen i P1 på fredagskvällarna är han förståsvälkänd och jag har hört honom diskutera sin barnlöshet och sitt liv som nykter alkoholist med medsystrar och –bröder där ute i natten. Poesipubliken ger honom en extra stor och varm applåd.
Marcus Birro
| |
Åsa Maria Kraft
|
En som har fått extra stor uppmärksamhet för sin senaste diktsamling Permafrostens avtagande är Åsa Maria Kraft. I kultursidornas recensioner har hon framhållits som en av våra verkligt stora poeter.
Ännu en välkänd gäst i Härnösand är poeten Thomas Tidholm. Han nynnar så fint ur sin senaste diktsamling Himlen har inga hål och musikgruppen Horn Please stämmer in och avslutar den nionde Poesifestivalen i Härnösand med gungande, hjärtskärande och genommusikaliskt framförd folkmusik från sin senaste CD, som heter just så Horn Please!
Thomas Tidholm
Sedan blir det efterfest och poesiföreningen pustar ut, känner sig nöjd med evenemanget och är snart igång med planeringen för 10 års jubileet 2008. Idéer, önskemål och vilda visioner fattas inte!
Text: Karin Lundquist
Foto: Roland Tiger
Tangofoto: Hanna Andersson
| 
