som matchade ambitionerna - Djingis Khan: Oceanisk härskare). Mongolväldet sträckte sig från norra Kina till Volga i väster vid härskarens död 1227. Ett dramatiskt skeende som Widén begripliggjorde när han den 29 maj mötte sextonåringar från BF-, EC- och HR-programmen. Widéns tredje roman om mongolhärskaren, Den andra hustrun (Hjalmarson & Högberg), kom från trycket i februari. Under den evigt blå himlen (2003) och Vreden rör på sig (2005) heter tidigare delar.
Widén förklarade i ord, bild och gester varför mongolerna smällde européerna på fingrarna. Anfallskriget var listigare, vapnen bättre (demonstrerades med pilbåge som Widén återskapat och vidareutvecklat) och samhällsbygget modernare med lagstiftning, läsundervisning för kvinnor och barn, rättvis beskattning, miljöhänsyn och för mongolerna livsviktigt handelsutbyte längs berömda Sidenvägen. Vänskapsband med skickliga män, utan hänsyn till ätter eller rikedomar, var fundamentet i imperiebygget. Fienden fanns i flera vädersträck, kineser och araber inte minst. T.o.m. elementen var mot mongolstammarna; sandstormar, iskyla på vintern och brännheta somrar. Ändå triumferade Djingis Khan - humanisten, statsbyggaren, den grymme hämnaren av sin fars död. Eleverna fick en liten skärva av förståelse för att Widén ägnar många år åt en person som varit död bortåt tusen år. Khanen var en levande förebild för de uzbekier som Widén besökte under en fallskärmshoppningsresa 1991 då romanidén föddes.
En annan vars krigslister fångat åhörarna är 14-årige Thomas, Widéns alter ego i Månskenslisten (1994), som de läst och samtalat kring inför besöket. Widéns debutverk om 41 timmar i livet för en ungdomsligist light, killen som ”vill vara råcool men gråter inuti”, gav författaren ett halvårs kändisskap som falnade och övergick i brödskrivande som journalist och föreläsare i bl a ledarskap. Med en svaghet för eldsvådor och sprängämnen gör Thomas 70-talets Högdalen, söderförort till Stockholm, osäkert. Att ”hålla fasaden”, vara oantastlig, är mycket viktigt för Thomas. Som dyslektiker är skolan minerad mark med risk för förnedring. Han trivs bättre på vansinnesfärder på mopeden, på sin egen bildningsresa bland svenska poeter och anarkistiska urkunder och som reservpappa till lillebror. Men Månskensligisten var bara uppvärmning för Det Stora Projektet Anders Widén ruvat på sedan 1991.
Storsamlingen med fokus på den planerade åttabandssviten om Djingis Khan följdes av en lektion där El-programmets killar fick chansen att diskutera Widéns självbiografi, En bok för alla har tryckt den på nytt 2007, och läsande i allmänhet. Jättebra bok, tillstod Johan Sund i EC1, men vad piiinsamt att du har skrivit om det, sade han och gav exempel på episoder från boken om huvudpersonens sexuella uppvaknande.
Ondskan får också pluspoäng. Guillous barndomshelvete (i klassuppsättning) ger andra insikter än filmen, är killarna ense om.
Biggles i Tibet var boken med stort B för Anders Widén. När pojkbokshjälten nästan störtade och förintades av radium, då snurrade "filmen i skallen" igång på högvarv – så definierar Widén en god läsupplevelse.
Länsbibliotekets läsprojekt för pojkar och fäder från Kramfors, Sollefteå, Ånge och Timrå är inne på sitt andra år. Utgångspunkten är minskat läsande hos målgruppen. Även om man möter textfragment varje dag på chattforumet, dataspel, TV och på nätet så är en person som kan ta till sig längre texter, reflektera och uttrycka sig i skrift så mycket bättre rustad i skola och samhälle.
Man får referensramar, kan genomskåda samhällsutvecklingen bättre, menar Widén på tal om bokläsningens förtjänster. Boken har fortfarande en särställning för läsupplevelser och läsförståelse. Problemet är att läsning inte alltid är en naturlig del i en manlig kultur i likhet med att spela fotboll, fixa bilen o.s.v. En bild som bekräftas i läsvaneundersökningar. Widén har därför pratat läsning både med pappagrupper på länets barnavårdscentraler och med pojkar på högstadie- och gymnasieskolor. Läser pappa för barnen så är åtminstone grunden lagd för ett liv som läsare.
Vi lever förvisso i en skriftkultur. Utan djupare läsförståelse uppenbaras de negativa ringarna på vattnet i form av sämre skolprestationer, betyg och självkänsla i "läsämnen" för killar än för tjejer och onödiga begränsningar i yrkesval. Men handens kunskap, den praktiska erfarenheten, värderas högt av Anders Widén som refererar till kompisar som är stora auktoriteter i t ex fallskärmshopp utan att ha läst en bok på många år. Nej, man
måste inte läsa böcker. Under läsning av den mot vuxenvärlden skarpa
Månskensligisten, ett läsval med hög igenkänningsfaktor, och i mötet med författaren har läsmotståndet hos killarna i projektet minskat. Böcker
kan vara roliga
och ha en intressant historia att förmedla.
Jenny Stenlund
jenny.stenlund@spray.se
