LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Yttrandefriheten är hårt trängd på många håll i världen, och situationen besvärlig eller rent av farlig för många författare och journalister. Nu senast hade vi det omtalade åtalet mot den turkiske författare Orhan Pamuk, som bidrog till ifrågasättandet av Turkiets plats i EU, något som författaren själv faktiskt tog avstånd från. (Åtalet har för övrigt lagts ner.) Vi behöver emellertid inte söka så långt för att hitta fall där det fria ordet är hotet, det händer nästgårds, inom EU:s gränser. I vårt grannland Polen, nybliven EU-medlem, har den kontroversielle prästen Henryk Jankowski stämt författaren Pawel Huelle för innehållet i en krönika som Huelle hade skrivit i den ansedda dagstidningen ”Rzeczpospolita”.

Fader Jankowski är inte vem som helst, han har under många år varit Walesas biktfader. Efter kommunismens fall har han haft svårt att hitta en plats åt sig värdig en man av hans kaliber, och mest gjort sig känd och ökänd genom sina predikningar och uttalande präglade av värsta sortens chauvinism, xenofobi och antisemitism. Jankowski har en trogen skara anhängare, och kyrkan har inte förmått – och väl inte velat heller – att resolut ta avstånd från hans hatpropaganda, och man har med en halvmesyr berövat honom hans befattning utan att flytta honom från hans församling. Och där fortsätter han som vanligt att dundra mot ”socialister, frimurare och judiska bankirer” som motarbetar Polen och dess intressen.

Pawel Huelle är författare från Gdansk. Hans ”Vem var David Weiser” översattes 1995 till svenska. I artikeln som ledde till åtalet, som han själv karakteriserar som en pamflett, skrev han om Jankowski att han talar som en gauleiter (=nazist) och en generalsekreterare (=kommunist), att han har misstolkat Bibelns budskap, att han sprider hat, och att han skulle vara beredd att byta ut sin polskhet mot tjusiga kläder, nya limousiner, titlar och utmärkelser – det hör till saken att den gode fadern är känd för sin faiblesse för jordiska rikedomar.

Jankowski ansåg att hans goda namn har blivit kränkt, stämt Huelle, och krävt en offentlig ursäkt och hundra tusen zloty (ca 240 tusen svenska kronor) i skadestånd - att betalas till ett barnhem. Domstolen i lägsta instans dömde till Jankowskis fördel, hans krav på skadestånd ogillades dock. Domen har väckt förvåning och bestörtning i breda kretsar i Polen, och Pawel Huelle tänker överklaga. Till saken hör att under domstolsförhandlingarna samlades Jankowskis anhängare utanför domstolen och uttryckte sitt stöd för honom genom att ropa ”Judarna till gaskammare” och andra tillmäle i samma stil, något som gudsmannen inte ansåg sig föranlåten att ingripa mot, och inte heller ta avstånd från. En del opinionsbildare kan visserligen vara helt främmande för Jankowskis retorik men anser ändå att Huelle gick för långt, i synnerhet genom sina insinuationer att prästmannen kunde tänkas sälja sitt polska pass i utbyte mot materiella fördelar.

Inte desto mindre anser jag att fallet illustrerar alltför väl att det gäller att vara ytterst försiktigt med att överhuvudtaget blanda in juridiken när det gäller yttrandefrihet. Det gäller inte minst i en allmän stämning av populism och klerikalism, där fördomar mot ”De andra” frodas. För en tid sedan blev en kvinnlig konstnär i Polen dömd till böter för ”sårande av religiösa känslor” – hon hade låtit en manslem växa fram ut ur ett kors, vilket skulle symbolisera kyrkans patriarkala tradition. Resultatet av det nyligen avslutade parlamentsvalet stämmer inte heller till optimism, den tilltänkte regeringschefens uttalanden om homosexuella är ett förebud om det, liksom hans partibroderns och tillika presidentkandidatens Lech Kaczynskis beslut att förbjuda den s k Jämlikhetsparaden i Warszawa – däremot tillät man den klerikala och nationalistiska högerns Normalitetsparad!

I dessa dagar av civilisationernas krig, kriget mot terrorismen och den tilltagande islamofobin som följer med dem, kan det vara värt att påminna om problem som finns på betydligt närmare håll. Det gamla talesättet att först sopa rent framför egen dörr gäller i allra högsta grad än idag.


Gregor Flakierski