LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND
Tillbaka			HÄRNÖSANDS RÖDA ÄPPELBIBLIOTEK
.	.	.	Äpplebiblioteket för barn med handikapp i Härnösand har hunnit bli tio år vid det här laget. En flytt har det också blivit, från exklusivt fönsterläge i gamla kommunbiblioteket vid Nattviken till kreativt centrum för kommun, län och högskola på Sambiblioteket med gångavstånd till lärarutbildningen och specialskolorna för barn med handikapp.   För drygt tio år sedan var det stor invigningskonferens av Äpplebiblioteket. Alla med intresse för barn och handikapp var på plats. De såg täckelsen falla från skulptören Tomas Skimutis mörkröda trääpple och fick själva pröva de sinnrika finesserna med spionluckan i golvet, kalejdoskopiska kikarsiktet och avläsa alla hemliga meddelanden på bl a punktskrift och hieroglyfer. En del fastnade också vid dataföretaget Apples bidrag, den dåförtiden supermoderna datorn med tekniskt avancerade program för barn med synskada, läs - och skrivsvårigheter, utvecklingsstörning och rörelsehinder. Två intressanta föreläsare fanns med på konferensen. Författaren Gunnel Enby, hon som insjuknade i svår polio på sextiotalet men mot alla odds så småningom blev en välkänd bokrecensent och en av eldsjälarna bakom Bok-&Biblioteksmässan i Göteborg. I Härnösand berättade hon om hur upptäckten av den lettiska författaren Zenta Maurinas liv och böcker blev vändpunkten för henne. Hur böcker och läsning allt sedan dess gett henne mod att leva. Den andra föreläsaren, då för tio år sedan, var Beverley Mathias från the Library for the Handicapped Child i London. Det var hon och hennes bibliotek som var den stora inspirationskällan för Äpplebiblioteket. På det biblioteket fanns mycket nytänkande. Bland allt det tekniska också roliga pedagogiska leksaker t ex dockor med hörapparater och glasögon och det lilla röda plastäpplet med en grön mask som tittar upp och glatt blinkar då ett tyst och inbundet barn vågar höja rösten och locka fram den. Uppmuntrande och alltid lika generös med sin kunskap hävdade Beverley Mathias åsikten att " alla handikappade barn har färdigheter som bör framälskas så de kan delta i och få utbyte av det omgivande samhället". Tyvärr vilade hela bibliotekets existens på välgörenhetspengar, grundplåten kom från bestsellerförfattaren Enid Blytons Femböcker, därför fick det läggas ner när sponsorerna inte var intresserade längre. Bättre då att som i Sverige försäkra sig om stat, kommun och landsting som självklara supporters. De första åren med Äpplebiblioteket gick fort. Det var mycket på gång och man kunde tydligt se hur uppskattat det var av besökarna. Den till en början blygsamma samlingen av interaktiva datorprogram, texttelefonen, böckerna på kassett, videogram, punktskrift och förstås de pedagogiska leksakerna med Äpplet i mitten var ständigt i bruk och studiebesöken avlöste hela tiden varandra.   Det var spännande med alla kontakter och alldeles särskilt roligt med äpplehyllorna som började dyka upp på allt fler håll i landet. Eftersom Härnösand har en grundskola för döva och hörselskadade barn från hela Norrland, Kristinaskolan, utökades Äpplebiblioteket så småningom med ytterligare en avdelning - Bibliotecken. Där samlades allt utgivet om och på teckenspråk för barn och unga. Bibliotekspersonalen odlade dessutom sitt goda samarbete med Kristinaskolan genom att gå en skräddarsydd teckenspråkskurs och ta emot döva och hörselskadade som bibliotekspraktikanter. -Häromdagen såg vi några XXXL-fötter som stack ut från Äpplet. Det var två högstadiekillar som låg där inne med huvudena tätt ihop och läste en bok. De såg ut att njuta av stillheten och ron i Äpplet och tyckte nog de hittat det perfekta läsrummet, berättar barnbibliotekarierna Ulla Palmér och Birgitta Norgren, som tillsammans med Ylva Steen (dramapedagog), Eva Granath (musikhandledare) och Erik Bäckström (biblioteksassistent och musiker) håller i barn- och ungdomsverksamheten på Sambiblioteket. De är ett kreativt och bra gäng men känner ibland att det är dags för en nytändning. Självkritiskt tycker de att de borde lära sig mycket mer om olika former av handikapp, läshinder, tekniska hjälpmedel och metoder för lästräning. Kanske borde det uppsökande arbetet vara aktivare. Kampanjer och projekt i all ära men de har ofta ett bästföredatum. När tiden går ut gör luften det tyvärr också. Ett tag trodde man ju t ex att den stora rikskampanjen om dyslexi skulle resultera i att ingen längre skulle behöva lida för sitt handikapp, alla skulle upptäckas och få hjälp på ett tidigt stadium. Men verkligheten ser annorlunda ut och tiden går och vardagslunken tar lätt över. I goda stunder av klarsyn kan man dock konstatera att Äpplebiblioteket har hittat sin självklara roll som träffpunkt för barn, lärare, föräldrar och assistenter. Numera hittar låntagarna oftast själva i hyllorna och i datorerna, vet vad de vill ha, vågar fråga och även ställa krav. De programpunkter som barnbiblioteket arrangerar är gjorda för att passa alla barn och är välbesökta och mycket uppskattade. Efter en förfrågan från Särskolan startade biblioteket för en tid sedan högläsningsgrupper med elever därifrån. Varje vecka kommer de, lyssnar och pratar om böcker och med sig hem till föräldrarna får de låna en av de bokväskor, som barnbiblioteket tillsammans med Karin Hamrin (specialutbildad förskollärare) packat full med böcker och bokmaterial. En intressant iakttagelse sedan flytten till Sambiblioteket är alla dessa pappor med barn. Särskilt fredagseftermiddagar och lördagar intar de biblioteket, sitter tillsammans framför datorerna, slår sig ner i soffhörnorna med högläsningsböcker och avrundar gärna biblioteksbesöket med en fika i Sambibliotekets café. Nytt genom samboförhållandet med Mitthögskolans bibliotek är också lärarutbildningens alla studenter.   De letar ofta uppsatsämnen och forskningsuppgifter i Äpplebibliotekets hyllor och deltar gärna i Sambibliotekets verksamhet och programutbud. Och tvärtom - högskolans kurser lockar många från biblioteket. Inspirerade av Västra Götalands Open Media och med högskolans satsning med 0,15% av grundbidraget till studenter med handikapp inrättades förra året en läsverkstad med mycket teknisk utrustning i Sambiblioteket. Trots att biblioteket är så pass nytt finns det fortfarande åtskilligt att åtgärda för att göra handikappade människors biblioteksbesök så bra som möjligt. Ett försök att göra något åt det är referensgruppen med deltagare från länets alla handikapporganisationer. Den har bildats med uppgift att se över biblioteksmiljön ur sina respektive handikapps synvinkel. Ett annat är den projektansökan, som skickats till Kulturrådet om bidrag för att kunna anlita en arkitekt med specialistkompetens för genomgång av bibliotekets tillgänglighet. Allt för att kunna åtgärda bristerna i biblioteksmiljön. För det är ju faktiskt så att handikapp inte är någon egenskap, inget man föds till, utan mer en fråga om miljö. En tillgång i Sambiblioteket är i alla fall den jubilerande tioåringen, Härnösands röda Äpplebibliotek, som mörkrött och välpolerat av många ivriga barnhänder står sig väl än idag! Karin Lundquist (slutat), text och foto.