| . | . | .
|
| |
Frackklädda män i en enda lång, svartvit rad tog emot årets Nobelpriser. Inte en enda kvinna! Även årets Augustprisutdelning hade en manlig dominans.
Vad de tre herrarna Barfuss, Vasa och Muffin har gemensamt, förutom sitt kön, är att de är huvudperson i var sin svensk Augustvinnarbok år 2002.
Carl-Johan Vallgrens Hercule Barfuss i Den vidunderliga kärlekens historia (Bonniers) är en liten, gravt missbildad man med vackra ögon och en märklig förmåga att kommunicera genom tankeöverföring. Barfuss har gemensamma drag med andra litterära figurer - den intrigante och elake huvudpersonen i Pär Lagerkvists Dvärgen, Maj-Gull Axelssons bittra Desiré i Aprilhäxan och även med den kärleksfulle Skord i Kerstin Ekmans Rövarna i Skuleskogen. På sin ålders höst sitter Hercule i de dövas stad Martha´s Vineyard i USA och längtar till en återförening med sin älskade, för länge sedan döda, Henriette Vogel. Han har haft ett långt och innehållsrikt liv men aldrig älskat någon annan än Henriette. Det fyrdimensionella teckenspråket och hieroglyfskriften, de dövas sanna alfabet, är det enda språk som kan uttrycka kärleken. Hieroglyfens tecken för kärlek är hackan, munnen och mannen med handen för munnen. Kärlek kräver arbete och ett varsamt brukande av orden, skriver Hercule Barfuss till ett av sina barnbarn då han sammanfattar sitt liv. Meningen är att våga den vidunderliga kärleken. Carl-Johan Vallgrens fick årets Augustpris i klassen skönlitteratur för vuxna.
Om inte annat så vid det årliga Vasaloppet infinner sig en flyktig tanke på Gustav Vasa och hans äventyrligheter i Dalarna. Det är lätt att föreställa sig hur han skidade iväg, jagad av sina uppretade motståndare, och hur han till slut lockades tillbaka till köttgrytorna av de ångerfulla morabönderna, som behövde en tuffing i kampen mot en splittrad överhöghet. De fick vad de behövde. Carl Grimberg skriver i Sveriges historia för folkskolan " Så styrde kung Gösta sitt Sverige liksom husbonden på ett stort gods. Tack vare hans omsorger för riktes bästa växte välmågan raskt i landet…".
Historieprofessorn Lars-Olof Larsson har forskat i vasatidens historia och läst det mesta som är skrivet om Gustav Vasa. I sin nyligen publicerade Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? (Prisma) avslöjar han människan bakom myterna. Hur urmodellen för den svenska landsfadern skapas med hjälp av beundrande och rädda propagandister, som får en blodtörstig och hämndgirig tyrann att framstå som den gode frihetskämpen fram för alla andra. Gustav Vasa lät lönnmörda de oppositionella och kunde personligen misshandla sina anställda fogdar och skrivare för minsta misstanke om korruption eller inkompetens. Det har blivit en diger lunta med drag av psykologisk thriller och den har med all rätt givit Lars-Olof Larsson årets Augustpris i klassen facklitteratur för vuxna.
"Jag har haft det bra, bättre än de flesta.1 mycket klok och vänlig fru. 1 blått litet hus med egen brevlåda. 6 små lurviga barn….", skriver herr Muffin, som är ett gammalt och grått marsvin, som sakta men säkert närmar sig döden. Adjö, herr Muffin (Bonnier Carlsen) är en bilderbok, skriven av Ulf Nilsson och med teckningar av Anna-Clara Tidholm. Den handlar om att förbereda sig själv och sin omgivning på att vi en gång ska dö. Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm fick årets Augustpris i klassen bästa barn- och ungdomsbok.
Herrarna Barfuss, Vasa och Muffin är alla nöjda med sina liv . Det är trösterikt och mycket vackert. Speciellt i Anna-Clara Tidholms pastellfärgade illustrationer med ett gammalt, grått och nöjt marsvin i sakta lunk mot solnedgången.
Karin Lundquist
|
|