| . | . | .
|
| |
Vad är det som gör en bok till en bästsäljare en s k kioskvältare och hur kommer det sig att någon över huvud taget har lust att läsa om asagudars sex i konstiga bronsålderslandskap och om präster, konstvetare och en kodexpert från franska polisen som jagar runt bland medeltida kyrkor och Leonardo da Vincis tavlor på Louvren för att lösa hemliga chiffermeddelanden?
Största kioskvältaren för året är amerikanen Dan Browns Da Vinci-koden (Bonniers) som 2003 var den mest sålda romanen i USA, har översatts till 40 språk och är på väg att bli film och kanske en minst lika stor kassasuccé som Mel Gibsons om Jesus. Allt sedan boken kom ut på svenska i våras har den legat i topp på Svensk bokhandels bästsäljarlistor och gör det fortfarande.
Spänningsroman står det på det roströda omslaget med Leonardo da Vincis tecknade Mansgestalt inskriven i cirkel och kvadrat omgiven av hemliga tecken och symboler. Och nog reser sig nackhåren redan i första kapitlet där i halvmörkret, efter stängningsdags på Louvren, när den kände museimannen Jacques Saunière medvetet har låtit sig falla framåt mot en larmad målning av Caravaggio. Han har en jättelik albinoblek munk i hälarna och exakt femton minuter på sig att lämna ett krypterat meddelande till eftervärlden om en djupt bevarad hemlighet som bara han kan avslöja. Det är lätt att sträckläsa Da Vinci-koden, ryckas med i ivern att lösa gåtor, gå på symboljakt i Leonardo da Vincis tavlor och strunta i de uppenbara faktafelen och egendomliga historieskrivningarna. Det går faktiskt också att stå ut med de två träbockarna amerikanske professorn i religiös symbolik Robert Langdon och franska polisens kryptograf Sophie Neveu, som är huvudpersonerna och lika endimensionellt platta och livlösa som pappersdockor.
Det är inte bara litteraturkritiker och historiker som höjt på ögonbrynen inför Dan Browns Da Vinci-koden. Även kyrkan har reagerat. I boken sägs kristendomen vara en uppfinning av kejsar Konstantin på 300-talet för att skaffa makt och kontroll över folket. På den tiden, menar författaren, sågs inte Jesus som någon utvald gudsson utan var som en man av kött och blod som levde i ett harmoniskt äktenskap med Maria Magdalena. Att de var jämbördiga kan man se på Leonardo da Vincis målning Nattvarden där Maria Magdalena sitter stolt och leende på Jesu vänstra sida. Jag har kollat och det ser faktiskt ut som om de är ett par! Tillsammans hade de ett barn och det är det barnets blodslinje som påstås vara den heliga Graal. En väl bevarad hemlighet som katolska kyrkans Opus Dei t o m är beredd att mörda för i boken.
Kampen är den klassiska, den mellan ont och gott. Kyrkan står på ondskans sida och gudinnetron, fruktbarhetsriterna i regi av Tempelriddarorden på den motsatta. Tänka sig att en sådan manlig inrättning som Tempelriddarordens svenska motsvarighet frimurarna skulle försvara något så radikalfeministiskt som gudinnetron!
Feminist kallar sig Johanna Hildebrandt och hennes romantrilogi Sagan om Valhalla handlar om de färgstarka nordiska gudinnorna Freja, Idun och Saga. De som självklart tar för sig av makten och männen. Mellanboken handlar alltså om äpplegudinnan Idun. Den blev väl ingen kioskvältare precis då den kom ut på Forum i höstas men den fick mesta möjliga medialjus på sig och nu senast genom att vara först ut i Aftonbladets satsning på bokbilagor. För en tia extra får man hela boken i kvällstidningsformat.
Det var när Johanna Hildebrandt lessnade på att vara nyhetschef på TV3 och inspirerad av kompisen Liza Marklunds bokframgångar hon började skriva på sin romanserie i bronsåldersmiljö. Bronsåldern är hennes historiska favoritperiod enligt intervjuer med henne. Hon skriver på en nyhetsjournalists rappa sätt och blandar lite huller om buller med de historiska ingredienserna. Till en början känns det som ett roligt hopkok, att föreställa sig asarna, läckert bronsåldersdesignade i hårflätor, skinn och vikingasmycken och i full färd med en modern människas alla vardagsbestyr med familj, karriär och kärlek. I Idun sitter Freja fast i korstrycket. Hon är den enda som kan häva förbannelsen med en hotande svartsotsepidemi men känner sig sliten mellan det ansvarsfulla uppdraget och känslan av skuld inför dottern Idun. Men de gånger hon trots missförstånd och osämja möter sin stora kärlek åskguden Tor, då blir det bronsålderssex av som slår gnistor på sidorna i en annars rätt så blodfattig kärleksroman där det feministiska bara är ett skum på ytan och handlingen en tunn och ganska smaklös soppa utan något som helst försök att skapa levande människor och miljöer.
Sex, mord och spänning är det som säljer. Det vet varenda kvällstidning och antagligen författare med kioskvältarambitioner också!
Karin Lundquist (slutat)
|
|
BÄSTSÄLJARE MED FEMINISTISK FERNISSA