LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Vad gör en bok till en stor försäljningsframgång? Många bokrecensenter svarar säkert att det är dessvärre sällan kvalitén som avgör. Om jag efter att ha läst en viss bok säger att språket är torftigt och stereotypt, personerna saknar liv, handlingen är både osannolik och förutsägbar, miljöskildringen obefintlig, och hela boken ett spekulativt hopkok av löjeväckande konspirationer, så har jag just beskrivit den senaste tidens absoluta megahit, nämligen D.Browns "Da Vinci-koden".

Inte desto mindre kan jag inte blunda för det faktum att den bok som jag betraktar som rena skräpet har sålt 500 000 exemplar i Frankrike, i England har den i slutet av augusti sålts i ett tempo av 40 000 ex i veckan (!), och i lilla Sverige har den sedan januari sålts i 275 000 ex (huga). Den är översatt till 40 språk, och har sålt totalt 18 miljoner ex över hela världen. Dessutom har den skapat en våldsam debatt, och en polemisk litteratur, främst från kyrkliga och religiösa kretsar i USA, som bemöter alla hädelser som Brown har gjort sig skyldig till, och de är inte få. Sist men inte minst har Frankrike upplevt en turistinvasion av människor som vill besöka alla platser beskrivna i boken. Louvren har gett efter och börjat rent av sälja "Da Vinci-koden". Amerikaner älskar åter igen Frankrike, och det är väl en liten bedrift i sig av författaren.

Så, skräp eller inte, jag får lov att tänka ett varv till.

En aspekt som säkerligen ter sig tilltalande för många läsare är den kvinnliga dimensionen. Kvinnornas roll i kristendomen – och historien! – uppgraderas. Maria Magdalena var inte bara Jesus hustru, utan också den främsta av apostlarna, och vore det inte för männens ränksmiderier så skulle hon, och inte Petrus, varit den klippa som kyrkan byggde på. Konspiration, sensation och romans, ett inte ovanligt framgångsrecept i boksammanhang.
Bokens ena huvudperson är också kvinna. Hon är chifferexpert, hon är skärpt, även om hon förvånansvärt ofta går bet på att lösa de enklaste uppgifter (ända tills hon om och om igen plötsligt kommer på…), och hon är snygg, förstås – med hår i burgundvinets färgnyans, och med fyllig figur, inte alls som anorektiska blondiner från Harvard. Det är politiskt korrekt, utan att gå över gränsen och bli feministiskt. Bokens andra huvudperson är en utomordentligt sympatisk och spränglärd professor, som stup i ett missar de enklaste samband (ända tills han om och om igen plötsligt kommer på…). På ett försynt och taktfullt sätt upplyser han hjältinnan (och oss) om att sex är något fullkomligt naturligt. Lyckligtvis besparar Brown oss några "naturliga" scener. Intelligens, lärdom, det är mänskligt att fela, och lite antydningar om sex, visst känns det greppet igen.

Boken är ett angrepp på kyrkan, men inte på kristendomen, vilket också är politiskt helt korrekt. Framför allt är det katolska kyrkan som får klä skott. Brown ligger här rätt i tiden. Den komplexa process som benämns globalisering skapar mycket osäkerhet och misstro till övernationella organisationer som opererar utan någon större insyn. Inte minst i USA är negativa attityder mot "papismen" djupt rotade, stärkta av de senaste årens framgångar för kristen fundamentalism och politisk nykonservatism. I europeiska länder som Frankrike är det snarare sekulariseringen som slår ifrån sig, kyrkan är rutten, konservativ och skyr inga medel. Många människor är oroade över att kyrkan försöker spela en allt större roll i det politiska livet, den senaste tidens debatt kring den nya EU-kommissionen är ett belysande exempel.

Kyrkan representerar också en ritualiserad traditionstro, något som inte minst många unga människor idag har allt svårare att acceptera. Den ytliga trosutövningen upplevs som ett andligt förtryck, och Brown insinuerar att bakom den döljer sig annan sanning, som har undanhållits oss av Kyrkan genom århundraden.
Brown utnyttjar här ett klassiskt schema, som fungerar nästan som en initiationsrit för läsaren: den lilla människans kamp för sanningen mot en komplott av världens mäktiga, att avslöja hemligheter som bevakas av maktfullkomliga och hänsynslösa mystiska organisationer, förnuftets och lärdomens trumf över lögnen och förtrycket. Bakom den förvirrade världen av krig, död, sjukdom och eländet finns en mening, visserligen fördold, men möjlig att nå fram till även för oss vanliga dödliga. Det är trösterikt, och visst kan den moderna människan behöva lite tröst.

Här dyker det upp en annan tanke som jag tycker känns positiv. Människor har uppenbarligen ett behov av en andlig dimension i sina liv. Det kan ta sig många olika uttryck, en del onekligen föga tilltalande. Men vi lever inte av bröd allena –visst är det ett lämpligt uttryck i sammanhanget – och att vi inte nöjer oss med kommersialismens och konsumismens ytlighet utan söker en djupare mening med våra liv är inte bara trösterikt utan också hoppfullt.
Och "Da Vinci-koden" är i alla fall fortfarande skräp.


Gregor Flakierski