LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Två förtjusande damer i 90-årsåldern står och samtalar vid minnesmonumentet över de fem skjutna demonstranterna. – ”Jag kommer så väl ihåg den där dagen . Du hade en blå klänning”. – ”Nej, men jag hade ju min nya gula klänning och vi hade genat över lägdorna”. Vi förstår att dessa damer var ögonvittnen den ödesdigra Kristihimmelfärdsdagen 1931 när nästan 5000 arbetare från Ådalens alla fabriker och sågverk kom gåendes i sitt demonstrationståg för att senare bli beskjutna av militären efterskickad från regementena i Sollefteå. Vi förstår också så småningom att dessa rara damer var föreställningens unga flickor. Med hjälp av dessa damer som ramberättare kastas vi nu rakt in i musikalen först med en stiliserad dans med människor från det glada 20-talets USA och dollarfallet på Wallstreet. För att förstå bakgrunden till det som senare hände i Sverige och framförallt i ett Ådalen helt beroende av exportindustrin av trä, papper, sulfit och sulfat, en exportindustri väldigt pris- och konjunkturkänslig och därför väldigt vacklande under den lågkonjunktur som sedan kom. Hög arbetslöshet och lägre löner följde och drabbade det Ådalen som under en längre tid fått fler och fler industrier, varav många också gick i konkurs.

I Bo R Holmbergs utmärkta manus får vi sedan följa en familj med tre söner och en dotter, dotterns två vänner Doris och Karolina, och Karolinas far kommunistledaren. Dessa personer blir som ett Ådalen 31 i koncentrat. Familjen tre söner består av en fackföreningsaktiv, en soldat som tagit värvning i Sollefteå och den yngste en pojke med trumpet och stora jazzdrömmar. Huvudkonflikten arbetare – militär, som samhällets och arbetsgivarnas stöttepelare, finns alltså ända nere på familjenivå. Den desillusionerade pappan har varit arbetslös sedan vintern och har tappat allt framtidshopp. Han har själv varit fackligt aktiv och kämpat sedan hungerkravallerna 1917. Men trots all kamp har allt bara blivit sämre. Nu har han givit upp. Äldste sonen och hans arbetskamrater sympatistrejkar för Marmaarbetarnas strejk mot sänkt timlön nere i Söderhamn. Arbetsgivarna hotar då istället med 60 svartarbetare om inte arbetarna går tillbaka. Militärsonen, den ende i familjen som uppbär någon lön, törs inte gå klädd i sina militärkläder när han går till tåget och resan tillbaka till Sollefteå, utan måste gömma sina privata efter ombytet på ett särskilt ställe.

Att följa dessa människor på nära håll gör verkligen historien levande igen och jag känner eländet, fattigdomen, maktlösheten i magen. Text och musik förstärker känslan hur det var för alla dessa familjer som knappt hade något att leva på. Mammans (Petra Nielsen) sång med oro och reflektion över livet som nyss var ungdomens första kyss och nu är oro över hur allt ska bli och hur det ska gå för barnen, men ändå med förhoppningen att ”en vacker dag”… känns också aktuell och existensiell för oss välmående som lever här och nu. Snabbt förflyter livet utan att vi märker det. Äldste sonen Svens (Jakob Stadell) kämpaglöd i sången ”Våga säg Nej” är oerhört stark och musiken mycket suggestiv. En av de otäckare scenerna är där kapten Mesterton samtalar med sin löjtnant om deras uppgifter som militärer i denna kaotiska tid och vad som behövs för att hålla ordning i samhället och på vilket sätt. När sedan militärerna omringar oss i publiken förstärks den skrämmande och närvarande känslan och för ett ögonblick känns det som också jag var med under demonstrationen.

Helene Borgstens scenografi är genialisk i sin avskalade enkelhet. Ett antal större och mindre lådliknande kuber och romber ger oss både scenerna I familjens kök, de svarta stuveriarbetarna i hamnen, militärbevakningen och en effektfull simultanscen med både det hektiska arbetet i facklokalen å ena sidan och landshövdingen och hans stab å den andra.

Efter en tre timmars föreställning som tar tag i sin publik med hull och hår med fantastisk sång och musik, kan jag ändå inte låta bli att fundera på om musikalformen är den bästa för denna traumatiska händelse. Ibland känns det som om alla dessa musikaler Kristina från Dufvemåla, Chess m fl alla låter likadant och ger alla händelser en lättsammare och överslätande finish, där vi kommer ihåg några låtar som vi sedan går och nynnar på, men ändå inte riktigt ser det stora allvaret bakom historien. Allt blir liksom så vackert i en musikal, t o m människornas kläder såg här oerhört vackra ut. Nåväl, kanske känns det hoppfullare då.

Musikal
Kramfors Folkets Park
En vacker dag – en musikal om skotten i Ådalen 1931
Manus: Bo R Holmberg och Peter Snickars
Regi: Peter Snickars
Musik: HansOlov Furberg och Hans Garneij
Medverkande: Petra Nielsen, Lars T Johansson, Lina Hedlund, Jakob Stadell, Susanne Jonsson, Patrik Grönlund, Hans Sandqvist m fl + ett 50-tal teateramatörer från Kramfors
Scenografi och kostym: Helene Borgsten
Producent: Sune Johansson
Speltid: 21/10-19/12


Karina Sjögren