LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Resor sägs vara bildande, man ser nya platser, träffar nya människor, kommer i kontakt med andra kulturer och lär känna annorlunda sedvänjor. Inte minst ställer Resan det invanda, det som man har blivit hemmablind för, i en ny och förhoppningsvis skarpare relief. Sven Lindqvist är en av den svenska litteraturens främsta resenär sedan flera decennier tillbaka. Många, egentligen de flesta, av hans böcker har tillkommit efter resor i alla väderstreck, där han söker förstå och beskriva sin omvärld och sin samtid. Lindqvist senaste resa har gått till Australien. Han genomkorsar detta väldiga land på jakt efter dess historia och den ideologi som det bygger på. (Resan går mestadels genom öken, ett landskap som Sven Lindqvist, precis som undertecknad, verkar trivas i.) Det är ingen vacker bild som träder fram. Det är historien om gigantisk stöld av mark, motiverad med begreppet som har gett boken dess namn, ”terra nullius”, ingens land. Med Sven Lindqvist ord:
”Landet som inte tillhör någon. Eller i varje fall inte någon som räknas.” Först förnekar man aboriginernas existens, man stjäl deras marker, därefter krossar man deras kultur och samhällstrukturer på rasistiska grunder, man utnyttjar aboriginerna som arbetskraft under omänskliga förhållanden och utan betalning, man misshandlar och våldtar. Och dödar, den fysiska utplåningen av ursprungsbefolkningen är långtgående. Jag anser i vanliga fall att man bör vara ytterst återhållsam med att dra paralleller med Förintelsen, men det är ingen tvekan om att även om de vita australiensarna saknar nazisternas systematiskhet står resultatet inte Förintelsen efter.

Lindqvist är mycket noga med att dokumentera att ända från början är erövrarnas mordiska tillvägagångssätt ifrågasatt av enstaka kritiska röster, man kan inte bara skylla på tidsandan, det var fullt möjligt att tänka – och agera! – på ett annat sätt. Likaså visar han tydligt att de ohyggliga övergreppen inte var något som begicks i historiens dunkel, underförstått när folk till skillnad från nu inte förstod bättre. Den rasistiska politiken pågick långt in i våra dagar, och brotten pågick ostraffat i ett demokratiskt samhälle, medlem i det brittiska samväldet. Demokratier går inte i krig med varandra, får vi ofta höra, nej de ger sig på ”svartingar” och andra ”mindrevärdiga raser” istället. Enligt Lindqvist har rasismen i Australien inte upphört än, och han tvekar inte att se deras invandringspolitik som en spegelbild av politiken mot aboriginerna.

Den kanske intressantaste delen i ”Terra nullius” är Lindqvists resonemang kring frågor som rör skuld och gottgörelse. Han argumenterar mycket övertygande för att kollektiv skuld kan visst finnas, och att den kan sonas genom ekonomisk gottgörelse. Det är också ett sätt att förhindra att nya brott begås och kanske rent av en början till en ny global fördelningspolitik. En för oss föga smickrande detalj i resonemanget är det faktum att Sverige vägrar att ratificera ILO:s konvention om ursprungsbefolkningarnas äganderätt till deras traditionella marker. Vilket naturligtvis hänger ihop med de oförrätter som har begåtts mot samerna. Och där står vi själva, mot en fond av en ohygglig rasistisk utrotningspolitik. Här följer Lindqvist upp spåret från sin bok ”Utrota varenda jävel”(Bonniers 1992), där han sökte blottlägga hur ideologin bakom Förintelsen är en immanent del av det europeiska tankearvet, en bok som väckte stor uppmärksamhet, och i den påföljande debatten utsattes Lindqvist för en vildsint kritik, som dock till stor del inriktades – i vanlig ordning – på några smärre faktafel. Även om Lindqvist fördjupar de tidigare tankegångarna, önskar jag inte desto mindre att han knöt ihop trådarna lite klarare. Men det kanske kommer i nästa bok.

En utmärkt bredvidläsning till ”Terra nullius” är ”Kolonialismens svarta bok”. Om Lindqvists bok är en lyckad genreöverbryggande sammansmältning av fakta och fiktion, spränglärd och skriven på en bitvis mycket vacker prosa (Sven Lindqvist är underskattad som skönlitterär stilist!), så är ”Kolonialismens svarta bok” en encyklopedisk antologi på drygt tusen sidor av ett tjugotal franska akademiker, och är knappast avsedd att läsa från pärm till pärm, utan ska snarare användas som uppslagsbok.

Enligt bokens redaktör bildar den par med ”Kommunismens svarta bok” (DN 1999), och utgångspunkten är självklart kritisk: ”Sjukdomar, krig, massakrer, deportationer, och nedbrytningen av olika levnadssätt var inte olyckliga omständigheter som uppstod genom kolonisationen; de utgjorde själva dess väsen.” Kapitalismens globala framfart har åtskilligt på sitt samvete. Några siffror: när Kolumbus kommer till Haiti 1492 har ön enligt dominikanernas beräkningar ca 1,1 miljoner invånare, 1507 är de 60 000, 1520 blott något tusental. I Nordamerika 1500-1900 räknar man med att mellan 90 och 95 procent av indianbefolkningen utrotades. Jämförelsen med Förintelsen är åter igen ofrånkomlig.

Boken ger en mycket systematisk och detaljrik bild av kolonialismens historia, också Japans och Rysslands, som är mindre kända. Ett kapitel behandlar mycket förtjänstfullt kvinnornas situation. Vad man saknar är ett försök till syntes, en övergripande utvärdering av kolonialismen, något som borde ha fått plats i ett verk av det här omfånget. Avslutningen handlar lämpligt nog om de skadeståndsanspråk som har rest från de forna kolonierna och slavarnas ättlingar, och tangerar ett centralt tema hos Sven Lindqvist. Vi har varit med och delat på rovet. Är vi också beredda att vara med och dela ansvaret?

Terra nullius. En resa genom ingens land
Sven Lindqvist
Bonniers

Kolonialismens svarta bok
Red. Marc Ferro
Övers. Kristina Ekelund, Bengt Ellenberger, Lotta Riad
Leopard förlag


Gregor Flakierski