| . | . | .
|
| |
Folkbiblioteken har hittills befunnit sig i utkanten av diskussionerna kring uppbyggnad och utveckling av kommunala lärcentra. Det finns tyvärr exempel från även små kommuner i landet där det knappast förts någon som helst dialog mellan företrädare för biblioteken och ansvariga för etableringen av lärcentra, trots att stora samordningsvinster kunnat göras. Folkbiblioteken ser sig idag som lärande institutioner och de är beredda att ta sin del av ansvaret att utgöra ett stöd i kommunmedborgarnas lärande. Flera undersökningar som kommit på senare år har tydligt poängterat bibliotekens viktiga roll för studerande av olika kategorier.
Folkbiblioteken i Sverige har många sitt ursprung i förenings- och studiecirkelbiblioteken inom ABF och IOGT, vilka hade som huvuduppgift att stödja bildningssträvanden inom arbetar- och nykterhetsrörelserna. Det gällde bland annat att utbilda de människor som skulle ta plats som förtroendevalda i föreningsliv och i politiska församlingar i det nya demokratiska samhället. Folkbildningstanken är ett viktigt arv som föreningsbiblioteken lämnat vidare till dagens folkbibliotek.
Före tillkomsten av kommunala kulturnämnder i början av 1970-talet sågs fortfarande de nu kommunaliserade föreningsbiblioteken som en del av den kommunala utbildningsorganisationen. Organisatoriskt hörde biblioteken till en biblioteksstyrelse under den lokala skolstyrelsen. På riksplanet hade skolöverstyrelsens bibliotekssektion ansvar för att verkställa statens politik på folkbiblioteksområdet.
Under 1990-talet har den ekonomiska nedgången i kommunerna ofta medfört att de kommunala kulturnämnderna försvunnit och kulturen och därmed biblioteken, åtminstone i mindre kommuner, åter knutits närmare den kommunala utbildningsorganisationen genom bildandet av kultur- och utbildningsnämnder eller andra konstellationer med skola och kultur. Sambandet med det kommunala skolsystemet ses tydligast i organisationen av filialbiblioteken i kommunerna. Idag är mer än 75 % av bilioteksfilialerna i länet integrerade med skolbibliotek. Med denna historiska bakgrund är det svårt att förstå varför folkbiblioteken så sällan idag identifieras som viktiga arenor för det livslånga lärandet.
Litteratur för studier och personlig utveckling var länge huvudmålet för föreningsbiblioteken och de tidiga folkbiblioteken. Snart kom dock dessa bibliotek, och i förlängningen de kommunala biblioteken, att själva skapa en bild av biblioteken som läsfrämjande institutioner inom det skönlitterära systemet. Kulturrådet förstärker denna bild genom att förse biblioteken med litteratur genom stödet till inköp av litteratur och genom distributionsstödet. Den statliga politiken för folkbiblioteken har med andra ord länge varit en del av litteraturpolitiken.
Folkbibliotekens läsfrämjande uppgift är fortfarande väldigt viktig, kanske viktigare än någonsin. I det framväxande informationssamhället blir den samlade kunskapsbasen samhällets mest värdefulla resurs. I det industrisamhälle vi lämnar bakom oss var arbetet och arbetets värde den viktigaste resursen. Att fortbilda sig, att kunna läsa och uttrycka sig språkligt blir därför allt viktigare liksom förmågan att söka, värdera och bearbeta information. Trots den explosiva tillväxten på medieområdet och Internet är fortfarande huvuddelen av informationsmängden i samhället textbaserad. Radio och TV hänvisar t ex allt oftare till kompletterande information på textbaserade webbsidor. Ett nytt klassamhälle håller på att växa fram där brister i informations-kompetens är den allvarligaste segregerande faktorn.
Biblioteken av idag är mångfacetterade institutioner där den läsfrämjande målsättningen fortfarande är framträdande och viktig. De fungerar också som intellektuella och demokratiska frizoner för många människor, de är informationscentraler, de är kulturella mötesplatser och de fungerar som pedagogiska miljöer av stor betydelse för många studerande. Bibliotekarier av idag har en bred kompetens att lägga till den läsfrämjande yrkesrollen. De är bra på att söka, systematisera, värdera och distribuera information och många lägger idag till en pedagogisk kompetens till sin traditionella yrkesroll.
Folkbibliotekens betydelse för det livslånga lärandet finns klart dokumenterat i en rad undersökningar och rapporter som publicerats de senaste åren. I en undersökning som Statens kulturråd genomförde 1999, Kunskapslyftet och biblioteken, framgick att så många som 46,2 % av biblioteksbesökarna var studerande i någon form. I den undersökning som SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomförde 2000, Land du välsignade?, framgår bland annat att så många som 40 % av biblioteksbesökarna lånar för sina studier och 30 % för sitt arbete. Vidare konstateras att studerande upptar allt mer av folkbibliotekens kapacitet. Även högskolestuderande med tillgång till ett högskolebibliotek utnyttjar sitt kommunbibliotek i stor utsträckning (ca 73 %). Biblioteken når också effektivt invandrargrupperna och har hög legitimitet hos ungdomar där så många som 30 % besöker biblioteket varje vecka.
I diskussionerna kring uppbyggnaden och utvecklingen av kommunala lärcentra har kommunbiblioteken, med några få undantag, hittills befunnit sig i utkanten av planeringsprocessen. Är det möjligen den traditionella bilden av folkbiblioteken som gör att man hittills inte till fullo uppmärksammat folkbibliotekens stora betydelse som lärmiljöer? Varför diskuteras så sällan lokalmässig och verksamhetsmässig samverkan mellan bibliotek och lärcentra? Till viss del har båda verksamheterna samma målsättningar. Biblioteken är dock inte några lärcentra men fungerar i enskilda delar som sådana. I dagens kärva kommunalekonomiska läge borde stora samordningsvinster kunna utvinnas genom en samverkan i någon form, om inte lokalmässigt så åtminstone verksamhetsmässigt. I rapporten Biblioteksservice för distansstuderande av Jakob Harnesk, Distum 2002 framgår med exempel från England att samlokalisering av lärcentra med bibliotek kan vara mer än tio gånger billigare än en separat lösning. Att folkbiblioteken dessutom årligen lockar till sig nära 70 % av befolkningen borde rimligen också vara ett vägande skäl för samverkan inte bara med kommunala lärcentra utan också med övriga utbildningsanordnare på arenan, bl a den samlade folkbildningen. Länets kommunbibliotek är beredda att anta utmaningen.
Roland Tiger
länsbibliotekarie
|
|
Använd biblioteken när lärcentra skapas