LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND
Tillbaka			SMÅ BARNS SPRÅKVÄRLD
.	.	.	Föräldrars läsning för små barn minskar, visar undersökningar. Läsning för barn och barns egen läsning är av oerhört stor betydelse för språkutvecklingen. Läsrörelsen, som är en ideell förening, ser språket som en del av förutsättningarna för demokratin. Om allt fler saknar den läs- och skrivfärdighet som dagens arbetsliv kräver, så väntar 2/3-delssamhället bakom dörren. Därför driver Läsrörelsen olika kampanjer, mest känd är kanske Dyslexikampanjen för ett par år sedan. "Ge dina barn ett språk" är mottot för en kampanj som vänder sig till barn. Med Alfons Åberg som budbärare har man t.ex. uppmanat små barn att skriva "sitt bästa ord". Riksbekant har t.ex. ordet fickla blivit. Kampanjen bygger vidare på mycket av det som redan tidigare gjorts av läsfrämjande insatser, men arbetar också på många nya sätt och i nya sammanhang. Den till synes outtröttlige kampanjledaren Elisabet Reslegård inledde seminariet i Härnösand med denna bakgrundsbeskrivning när hon presenterade projektet "0 - 7 år", vilket alltså vänder sig till de minsta barnen. I fyra städer i landet arrangerar man seminarier för att väcka intresse och engagemang bland alla oss som möter små barn. Att Härnösand blev en av de utvalda orterna är ingen slump. Elisabet Reslegård talade varmt om tidigare lyckade satsningar i länet och om det vackra Sambiblioteket. Kampanjledaren Elisabet Reslegård Efter Elisabets introduktion tog en av dagens båda huvudföreläsare vid. Francisco Lacerda är docent i lingvistik vid Stockholms universitet och forskar kring små barns språkutveckling. Med ljudillustrationer, vetenskaplig metodik, oväntade exempel och en stor portion humor gav Francisco Lacerda både igenkännande och nya upplevelser av det lilla barnets förhållande till språkets olika ljud. Vi fick lära oss om joller och hur det låter vid olika ålder under det första levnadsåret, vilka fysiska förutsättningar ett litet barns munhåla och svalg rymmer i förhållande till vuxnas när det gäller att frambringa ljud, hur barns konsonant- och vokalanvändning förändras med tiden och hur barn uppfattar ljud och språk. Franciso Lacerda och Elisabet Reslegård Föreläsningen förklarade varför barn lär sig "mama", "papa" och "titta" i tidiga stadier av språkutvecklingen, hur gärna vi anhöriga helst skulle vilja se det ur vår rent "egoistiska" synvinkel ibland. Men de vuxna är inte "passiva åskådare" heller. Francisco betonade vikten av de vuxnas feedback på barnens ljudande. De vuxna har ett ansvar att skapa struktur och betydelse till barnens ord. Något som fastnade litet extra i mitt minne var en av de olika mätmetoder som Francisco redovisade. Den hette HAS (Hög-Amplitud Sugning) och gick ut på att man via det lilla barnets sugfrekvens på sin napp, kopplad till en dator, kunde studera hur han/hon reagerade på införandet av t.ex. nya vokaler! Tyvärr hann inte Francisco Lacerda med de delar som handlade om hur barnet lär sig känna igen olika ord och själv börjar utnyttja dem. Den andra föreläsaren var Berit Uddén från Örebro universitet. Berit arbetar vid lärarutbildningen, bl.a. i ämnena språk och musik. Hon har forskat kring sångens betydelse för språkets utveckling och hennes avhandling som kom förra året heter Musisk pedagogik med kunskapande barn. Varför sjunger vi för små barn? Varför tycker de om det? Hur påverkas barnet av moderhjärtats rytm och föräldrarnas sång och tal under graviditeten? Varför sjung-pratar barn på dagis? Ämnet är fascinerande och frågorna spännande. Dessvärre måste jag säga att jag för min del tyckte att Berit Uddéns föreläsning blev mycket ostrukturerad och diffus. Vid dess slut satt jag fortfarande kvar med många av frågorna obesvarade och obehandlade. Seminariet avslutades med en panel på fyra personer, vilka redovisade olika läsfrämjande projekt och visdomsord från vårt eget län. Den pensionerade skolpsykologen Agneta Palm berättade humoristiskt om sin tillvaro som sagotant på dagis i Härnösand. Hon tog också upp betydelsen av att barnen får träffa gamla människor i sin vardag och gav många dråpliga exempel på barns funderingar kring ålderdom och död. Gunilla Sjödin, bibliotekarie vid Kramfors bibliotek, berättade om ett projekt med bokpåsar till föräldrar med barn i förskoleåldern och Maria West redovisade ett annat läslustprojekt tillsammans med förskolorna i stadsdelen Granloholm i Sundsvall. Den fjärde representanten i panelen, Jan E Rasmussen från Kramfors, är en läsfrämjare med en mer ovanlig bakgrund. Det var under sin tid i fängelset som Jan upptäckte "boken" och läsandets betydelse. Mot bakgrund av sin egen uppväxt ser han det idag som oerhört viktigt att de uppväxande barnen får ett språk för resten av livet. Seminariet i Sigma var ett samarrangemang mellan Läsrörelsen och Länsbiblioteket Västernorrland. Per-Erik