| . | . | .
|
| |
Ja, jag säger bara Michael Moore. Missa inte honom nu när han äntligen dyker upp i Sverige! Från TVrutorna, bokhandelsdiskarna och filmdukarna kommer han snart att ta oss med storm eller snarare överraskning. Precis som han gjort med våra grannar i väst. Ingen lämnas oberörd.
Liksom uthälld i sina XXXL kläder och med den toppiga baseballkepsen nertryckt på huvudet tränger han sig på sina intervjuoffer. Med ett varmt, lite fåraktigt leende på läpparna, får han dem att tappa garden. Ingen räknar med att möta en sådan skärpa och fräck uthållighet bakom den dumsnälla masken. För oss svenskar kan han framstå som en godmodig korsning mellan skjutjärnet Janne Josefsson och samhällsdebattören Göran Greider.
Fast Michael Moore är så mycket mer. Allt lagom och neutralt existerar inte för honom. Han tar stenhårt parti för de små och svaga i samhället och sticker hål på makten och pösmunkarna med samma glada uppsyn. Dessutom har han humor.
|
|
 |
Redan på fredag är det dags för Roger och jag. Dokumentärfilmen om jakten på Roger Smith, General Motors styrelseordförande och mannen som krossade Michael Moors hemstad Flint genom nedläggelsen av den stora bilfabriken där. Med outtröttligt tålamod får han människorna bakom besluten att prata, att avslöja dimridåerna för de arbetslösa med hopplösa turistsatsningar och kurser i kaninslakt och färganalys. Kameran går och plötsligt har de sagt alldeles för mycket. Sexisterna, homofobierna, antisemiterna och den giriga råkapitalismen visar sina verkliga ansikten. De golfspelande damernas förklaring att "det finns arbete för alla som vill arbeta" blir hängande i luften.
Nästa vecka sänds det första avsnittet av succéserien The Awful Truth där Michael Moore tar itu med den amerikanska dubbelmoralen. I ett av avsnitten låter han Voicebox Choir sjunga julsånger för cheferna på tobaksjättarna Marlboros och Camels huvudkontor. Körmedlemmarna har alla varit storrökare och fått strupcancer. De låter som entoniga robotar med sina inopererade röstgeneratorer. Till slut står de stressade tobaksjättarna inte ut längre. De kastar ut både kör och filmteam och filmkameran går.
Under våren kommer Michael Moors bok Stupid White Men i svensk översättning (Ordfronts förlag). Den har numera tryckts i åtskilliga upplagor i USA och ligger fortfarande i topp på bästsäljarlistorna, trots att första upplagan höll på att bli indragen, eftersom förlaget fick kalla fötter efter den 11 september. Tack vare ett gäng tuffa bibliotekarier, som skrev ilskna protestlistor till förlaget, trycktes boken till slut och blev en försäljningssuccé. I den tar Michael Moore upp kampen mot George W Bush. Han tycker att Bush är en bluff, som egentligen inte vann presidentvalet. Det var lillebror Bush, guvenören i Florida, som fixade till segern genom grovt valfusk!
Moore vill att vi tar oss en ordentlig titt på världens verkliga hotbild - den vite mannen.
-Nämn ett problem, en sjukdom, ett mänskligt lidande eller den enorma fattigdom som miljoner människor lider av, och jag slår vad om att jag kan koppla ett vitt ansikte till hemsökelsen, skriver Michael Moore och står själv som en leende XXXL hotbild mot de små vita männen vid det stora blanka styrelsebordet på bokomslaget.
Senaste Michael Moorefilmen Bowling for Columbine valdes av International Documentary Association till bästa dokumentärfilmen genom tiderna. I vår finns den på de svenska biograferna. Även årets filmfestival i Göteborg visar Bowling for Columbine med specialinbjuden Michael Moore på plats. Dessutom är den nominerad till Oscarstatyett.
Det är massakern på Columbine High School 1999 i delstaten Colorado som står i centrum. Det var där två tonårskillar sköt ihjäl tolv elever och en lärare. Det sägs att killarna bowlade innan de utförde dådet.
-Tycker ni inte det är lite farligt att ge bort ett gevär?, frågar Moore, då han får ett gevär som present för att han öppnar konto i en bank.
USAs vapenkultur är väldigt speciell och vapenlobbyisterna med den gamle hollywoodskådisen Charlton Heston i täten är snabbt på plats så fort det börjar diskuteras vapenrestriktioner. Redan dagen efter dödsskotten i Columbine arrangerar de ett massmöte där och kräver fortsatt fritt vapeninnehav.
Fast efter mycket grävande finner Michael Moore att det egentligen inte är USAs vapentillgång som är orsak till det accelererande våldet. Kanadensarna är lika vapenfixerade men där är våldsbrotten bara en bråkdel av USAs. Vad är det som skiljer länderna åt? Det är attityderna, menar Moore, i Kanada tar man hand om sina medborgare, även en fattig människa har rätt till skola och sjukvård. Ingenstans i världen är försäljningen av lås och larmsystem så stor som i USA. I USA får man skylla sig själv om man är fattig och sjuk. Följden blir att alla är rädda för alla. Det är så våldssamhällen skapas, menar Michael Moore, och hoppas att ett framtida USA ska se ut mer som Kanada eller kanske Europa. Länder där man fortfarande bryr sig och sover med olåst ytterdörr.
Karin Lundquist (slutat)
|
|