LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND
Tillbaka			MÄNNISKOR MOT STRÖMMEN
.	.	.	Vi kanske är flera som drömmer om ett liv i frihet, att lämna den invanda lunken för att få in luft och ljus i tankarna, men bromsas av rädsla för att anses som besvärliga eller helt ut i det blå. Därför rättar vi in oss i leden och skruvar förskräckta ner "skriet från vildmarken". Synd, för det är spännande med människor som tänkt sina tankar själv! Det tyckte Dan Korn redan som skolgrabb i Borås. Han brukade packa ner matsäck, karta och kompass och ge sig ut på cykelturer långt från allfartsvägarna och mötte i ensliga torp människor utan alla modernitetens bekvämligheter, som hade huvudena fulla av kloka och ibland lite halvgalna filosofiska funderingar. Många av dem hade en eller flera katter som enda sällskap. De steg upp med solen och gick självklart till sängs vid mörkrets inbrott. Lite blygt men ändå i fullt förtroende lät de sig bli fotograferade och intervjuade av Dan Korn för boken På böggda: levande kulturhistoria från Västergötland (Mölnlycke), som kom ut i mitten av 80-talet. Dan Korn, som i vuxen ålder lämnade sitt liv i Sverige, utvandrade till Israel, gifte sig och blev ortodox jude, blev deras vän och för några den enda kontakten med yttervärlden. 1999 återkom han till böggda nu med tinningslockarna uppknutna under den rutiga kepsen för den senaste boken som fick namnet Dolt land: färgstarka människor i ålderdomliga miljöer vid 1900-talets slut. I "vilda, västra Ångermanland" bor Doris Berglund. Också hon är en färgstark människa. Med ansvar för det K-märkta kapellet i Övra är hon vaktmästare, kyrkvärd och guide i en och samma person. Då Junsele har sin Konst- och musikvecka i juli passar hon på att ringa i kyrkklockorna till midnattsmässa. I hela sitt liv har Doris gått sina egna vägar. Hon har jobbat som skogshuggare och lärt sig avläsa naturen. - Skogen håller på att dö, säger hon. Träden, marken och det vita skummet som flyter i älvarna "lagom att garnera tårtor med" bär tydliga tecken på sjukdom. Skogsarbetarna, jägarna och markägarna håller tyst - rädda att mista arbete, jakträttigheter och möjligheter till vinst. Fast Doris räds varken medmänniskor eller björnar. Härom året mötte hon en björn som stod på bakbenen och fräste då hon just skulle till att starta motorsågen för att kapa ett vindfälle. I Åke Mokvists bok De ovanliga: människor som går mot strömmen (Byggförlaget/Kultur) sitter Doris Berglund på sin farstutrapp och spelar egna låtar på dragspelet. -Vi människor lägger ner mycket tid och energi på att kuva allt omkring oss, säger Emelie Cajsdotter, som också ingår i Åke Mokvists bok. Emelie är ung. Liten och späd ser hon ut där hon iklädd gummistövlar och rutig skjorta traskar runt på gården i norra Bohuslän omgiven av grisarna Arne och Hilda, kon Ronja, tjuren Birk, hundarna Rocky och Simbi, de fyra hästarna, katterna, hönsen och kaninen. Emelie har alltid varit en upprorsande. I skolan platsade hon inte. Det var först då hon mötte en veterinär från Nya Zeeland, kunnig i naturmedicin, som hon fick inriktningen i sitt liv. Numera lever hon på att bota sjukdomar med örter och akupunktur. Hon masserar både halta hästar och stela bönder och ser på världen med djurens ögon. Hon rensar huvudet från egna tankar och kommunicerar med djuren i bilder. Tävlingshästen Cosimo uppmanade Emelie att skriva ner djurens funderingar över människornas stressiga liv och katten Zander är en i raden av djur, som med Emelie som tolk, ger oss sin livshistoria i den nyss utkomna boken Zander och tiden: samtal med djur (Byggförlaget/Kultur). På omslaget möts man av den vackert tigrerade katten Zanders blick. - Tiden är människans största fiende. Trots att hon kan förstå och analysera så har hon glömt vad som är det viktigaste i livet, skriver Emelie, som lever med vissheten att allt är besjälat- djuren, grässtråna och stenarna. Som läsare blir man fascinerad men också en aning störd. Det svajar betänkligt i de invanda tankemönstren. - Vem har egentligen högst levnadsstandard, en stressad stadsbo eller en livsfilosof på landet? frågar Åke Mokvist i förordet. Vad han upptäckt genom sitt bokprojekt är att många vanliga människor vill höra mer om dessa ovanliga. Allmänt sett visar kvinnor ofta ett spontant intresse medan män gärna dröjer lite, känner sig kanske hotade av det annorlunda men också dragen till det. Åke Mokvist blir ofta inbjuden att hålla föredrag på konferenser och studiedagar. Även till slipsklädda företagarmiddagar blir han inviterad. Där brukar de lyssna med den allra största koncentrationen. Karin Lundquist (slutat)