| . | . | .
|
| |
Ja, jag vet inte men efter att ha läst den 827 sidor tjocka romanen, som på svenska heter Upptäckten av himlen (Wahlström&Widstrand), är jag helt övertygad om att den nederländske författaren Harry Mulisch ligger mycket bra till för ett nobelpris i litteratur.
Början känns dock något trög. Speciellt som semestersolen lyser från klarblå himmel och det är svårt att förstå sig på varför de två ärkeänglarna diskuterar människans andliga torftighet med sådan hetta och ordrikedom. Svartsynta anser de att mänskligheten, som försvurit sig åt Lucifer och hans djävulspakt, snart nått den slutliga katastrofen. De måste försöka rädda vad som räddas kan av det heliga testimoniet - de tio budorden. En utsänd med den rätta gnistan måste utses. Den ene av de himmelske potentaterna får uppdraget att hitta en människa av kött och blod med föräldrar av rätt sorts DNA-sekvens.
När detta är klart förändras bokens tempo och Upptäckten av himlen är med ens en fartfylld psykologisk familjeroman med vässad politisk udd och dallrande thrillernerv, svår att lägga från sig innan sista sidan är läst.
Historien börjar med att Max Delius tar upp en liftare, Onno Quist, på en nattsvart vinterväg mot Amsterdam. Genast förstår de båda att de träffat sin andlige siamesiske tvilling. Deras liv kommer hädanefter att vara sammanflätade trots olikheterna dem emellan. Max är elegant kvinnokarl och välkänd astronom med ett livslångt trauma i bagaget. Det enda han vet om sina föräldrar är att hans judiska mor deporterades till Auschwitz under kriget och att hans nazistiske far var den som förrådde henne. Onno däremot har hela sin högborgerliga storfamilj bakom ryggen. Han är en slarvig men begåvad språkvetare som dras till politiken och så småningom hamnar i den innersta maktsfären och hetluften. Som politiker måste man komma från en stor familj, menar Onno, det är "ett yrke man lär sig i kampen på liv och död med sina syskon. Har man inte skolats till utpressare, bedragare och intrigmakare inom familjen så står man sig slätt".
När den unga, vackra cellisten Ada dyker upp inleds en ny fas i deras vänskap. Hon förälskar sig i Max men bryter upp och gifter sig i stället med den trofastare och trygge Onno.
Tillsammans reser de alla tre till Kuba och det är här i en uppsluppen och erotisk stämning himmelens utsände, Quintus, blir till. Ada är förstås modern men vem den biologiske fadern är förblir länge en gåta. Officiellt är det Onno men Max misstänker att hans spermier hann först till det mogna ägget.
Barnet föds och därefter är det Quintus Quist som är huvudpersonen.
När tiden för hans livsuppgift är inne har det stökiga, revolutionära och kollektiva 70-talet övergått till ett prydligt, hyperkapitalistiskt och individinriktat 80-tal. Onno har besviken lämnat politiken, familjen och vännerna för att till synes spårlöst försvinna . För Quintus, som hunnit bli vuxen, är det dags att lämna tryggheten och ge sig iväg på jakt efter fadern och de heliga lertavlorna (testimoniet).
Alla vägar bär till Rom så även Quintus! På omslaget till Upptäckten av himlen finns ett foto av allgudatemplet Pantheon med det himmelska ögat i kupolen. Det som ser allt och lyser upp alla mörka nischer och vrår med sitt perfekt balanserade ljusinsläpp. Det är det som vägleder Quintus.
Till slut, när lertavlorna något skamfilade är återbördade, inser i alla fall den ene av himmelens höga potentater att han inte längre kan sitta med armarna i kors och åse hur människorna kommer att "förintas av kärnkraften, förbrännas genom hålet de slagit i ozonskiktet, lösas upp i det sura regnet, stekas av växthuseffekten, klämmas ihjäl i befolkningsexplosionen, hänga sig i DNA-kedjans dubbelspiral, kvävas av sitt eget avfall". Något måste göras! Men hur det vet endast en allvetande författare i nobelpristagarklassen och han lämnar tack och lov en generös öppning för framtida läsvärda tegelstensromaner.
Karin Lundquist (slutat)
|
|
HARRY MULISCH - ÅRETS NOBELPRISTAGARE?