LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND
Tillbaka			ETT LITTERÄRT KRAMFORS?
.	.	.	Det är något välbekant med Håkan Nessers nya litterära landskap i senaste romanen Skuggorna och regnet (Bonniers). Det måste vara till Kramfors 53- årige David Mörtberg är på väg, då han just lämnat sin fru och sin älskarinna i Uppsala, åker norrut förbi Gävle och vidare hem till sin syster Maria och de norrländska barndomstrakterna i K- ! Visserligen känner man som kramforsbo inte igen sig riktigt. Barinstatyn och nya biblioteket bakom Folkets Hus ser mer ut som Kumla i författarens 60-tals skildringar Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla. Men själva stämningen och människorna är ångermanländska och pendelavståndet till Sundsvall, Ånge och lasarettet i Ö- är inte alltför omöjligt. Med Skuggorna och regnet har Håkan Nesser placerat sig på en andra plats i Svensk bokhandels tio i topp lista för sommaren 2004 och hamnat helt rätt även hos sina forna kritiker. De, som i likhet med mig, aldrig helt har kommit överens med den trötte kriminalkommissarien Van Veeteren och ibland bara irriterats över putslustigheterna i pojkskildringarna från Närkeslätten. Men i denna roman kan man inte göra annat än roas av alla vilda skrönor, njuta av det rena och klara språket och sugas med i den svarta underström av ond bråd död i ljusa sommarnätter. Två mord har begåtts i K-. Det ena orsakat av ett svartsjukedrama mellan föräldrarna till den då åttaårige Viktor Vinblad. Det andra är ett brutalt sexmord flera år senare med Viktors gravida flickvän Sara Psalmodin som offer. Viktor försvinner spårlöst men dyker upp trettio år senare. Han har setts i K-, i närheten av busstorget. Det är Maria som rapporterar och på samma gång bönfaller sin bror att komma upp. Hon kan inte andas om nätterna av rädsla för vad som skulle kunna inträffa. I första halvan av boken är det David som berättar. Det är han som med vemod och beundran minns sin fosterbror Viktors alla djärva upptåg. Hur han överraskade alla på skolan med att läsa psalmverserna baklänges och, som matematisk begåvning, nästan löste Fermats sats. I sista minuten stördes han av något i klassen , var tvungen att kräkas ut genom fönstret och tog samtidigt överbalansen och föll ut mot skolgården. Det var då han tappade målföret och blev stum. Skrönorna om alla outsiders och udda personer i norrländsk barnrikebygd under sent 50- och 60-talen avlöser varandra. Alla får var sitt ömsinta och oftast kärleksfulla porträtt. Håkan Nesser kryper under skinnet på dem och visar all sin respekt. Alla utom Marias hopplöse man Rune ”ett rapande, överviktigt fiasko”, som skildras som ett riktigt hatobjekt och en förvriden karikatyr. Andra delen av Skuggorna och regnet är Viktors och Marias. Viktors tid som stum flykting i New York påminner starkt om den amerikanske författaren Paul Austers New York- trilogi. Den har samma nerv och kusliga vardaglighet över sig. Paul Auster ligger förresten med sin senaste Orakelnatten på Bokhandlarnas tionde plats på sommarlistan! Marias avsnitt i boken är en förtvivlan över ett liv som bara försvann i grå handlingsförlamning. Både hon och Viktor minns midsommardagen för trettio år sedan. Puzzelbitarna faller på plats och David Mörtberg lämnar slutligen K- för att återvända till Uppsala. På bussen hinner hans egna medelåldersnojor upp honom och han ”färdas i tangentens riktning rakt ut i tomheten” , känner hur tiden krymper och ångesten att inte ha uträttat något meningsfullt tilltar. I Y- visar det sig att sista tåget söderut redan har gått . Han måste övernatta där . I hotellentrén får han syn på en kvinna i röd regnjacka. Det är då det slår honom att han egentligen inte alls har bråttom längre. En fortsättning på Skuggorna och regnet kommer med all säkerhet. Hoppas bara att Ångermanland förblir Håkan Nessers nya, litterära landskap! Karin Lundquist (slutat)