| . | . | .
|
Rolf Aggestam |
- Att dikta är ett jävla arbete, som att slå i en sjutumsspik med bara handflatan, enligt poeten Rolf Aggestam.
Han , stockholmaren som funnit sig tillrätta i ångermanländsk glesbygd, diktar med förkärlek om så vardagliga ting som vedhuggning och att knacka rost.
Kollegan från Sandviken, Helene Rådberg, vittnar också om skrivandets vånda - att dikta är att resa sig, inte bara kura i ett hörn, att resa sig för att börja skriva. Eller som Karl Olov Nilsson från Robertsfors skriver:" att sitta vid ett köksbord och se ut genom ett fönster. Den som tar sig tid till det blir sittande eller poet".
|
|
I år har den stora avslutningen av Härnösands poesifestival flyttat in i Sambibliotekets café. I den inglasade hörnan med utsikt över ett nattsvart Härnösand och med grafiska tryck av konstnärerna Lisa W Carlsson och Christer Carlstedt som fond, framför de tio inbjudna poeterna sina dikter om världsläget, existentiell ångest i både det stora och lilla livet och som sagt - att hugga veden, låta den torka över sommaren, för att sedan elda med den då "vintern dänger minusgraderna i väggarna".
|
Härnösandsförfattaren Peter Degerman öppnar kvällens poesicafé tillsammans med musikerna Johan Fröst och Johan Eriksson. De spelar verk av Stockhausen och Peter läser: "i rummet står radion på…vi söker oss till namnen… London kallar de frånvarande..".
Påfallande många av poeterna har sin hemmahörighet i svensk medelstor stad, där Storgatan är en gemensamhetsfaktor. De talar alla med tydlig dialekt. Det ger en ytterligare dimension åt dikten - Birgitta Lillpers på sin sjungande dalmål, Arne Johnsson med kärv småländska och Lars Lundkvist med sina språkrötter i Härnösand. |
Peter Degerman
|
|
Lars Lundkvist |
För att se lurendrejeriet i röda traktorer på svarta fält krävs ett gott öga. Lars Lundkvist manar till försiktighet. Själva skriver han poesi med små bokstäver nuförtiden, som med förkärlek handlar om röda rönnbär och fjällkors svarta ögon.
Tale Naess från Norge "vill stå upprätt då världen sluter sig", vara ständigt uppkopplad. även Peo Rask vill vara i kontakt med omvärlden . Med både snus och norrsken i sin poesi rör han sig mellan världsmetropolerna, Kil i Värmland och Malmhamnsvägen på Svartön i Luleå. Om Svartön har han gjort en vacker dikt och bildbok.
Värmen från de små lyktljusen och att lyssna tätt tillsammans i goda poeters sällskap ger stillhet och ro för själen en grå oktoberkväll som denna.
Då Solja Krapu avslutar sin dikt "att du skulle kunna vara jag och jag du, som anmäler mig till Robinson" är Härnösands tredje poesifestival över.
|
|
|
I år har den fyllt en hel vecka. Varje dag har haft sitt poesievenemang. Det har varit Ung poesi med bl a Elak Pistol på Big Boy, Stockhausen och Peter Degerman på Technicus, musik och poesiläsning till stilla flyt och doftljus på Badhuset, jazz med Lasse åhlund, Felicia Konrad och performance av Lisa W Carlson på Sambiblioteket, samtal om poesi på Länsmuseet och musik, dans och poesidialog mellan Ylva Eggehorn och Arne Johnsson i Domkyrkan. |
Poesiläsning på Big Boy
|
|
|
Dessutom har lettiska konstnärer haft vernissage och poeterna Uldis Bergzins och Juris Kronbergs läst poesi tillsammans med alla amatörer och proffs som fyllt den öppna scenen i Sambibliotekets poesicafé.
Jan Wolf Watz, som varit värd för poesifestivalen, är mycket nöjd med årets upplaga då han stänger poesicaféet vid midnatt.
Karin Lundquist (slutat) - text och bild.
Mattias Bäckström - bild.
|
|
I GODA POETERS SÄLLSKAP