LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND

Två nyutkomna bjässar i den högre, litterära ingenjörskonsten är Lars Sunds Eriks bok (Norstedts) och debutanten Håkan Anderssons Breven (Bonniers). Båda har en pedantisk och lite gammaldags omsorg i sina romanbyggen men även en lekfull berättarglädje som lätt smittar av sig och gör mödan värd att lägga ner tid på läsningen.

-Det var underbart att åka till Härnösand och sitta på landsarkivet där och fördjupa sig i material om krigstidens Österbotten, om allt som skrivits om
t ex Stella Polaris expeditionen, sa Lars Sund på ett välbesökt seminarium på Bok-& Biblioteksmässan i höstas, då han berättade om sin nyutkomna bok. Han avslöjade att han alltid hade längtat efter att skriva en spionroman med pojkbokens alla kända inslag. Det tyckte han sig ha fått utlopp för i Eriks bok. Den är den sista delen i trilogin om de båda österbottniska släkterna Smeds och Holm i det fiktiva Siklax, som inleddes med Colorado Avenue 1991 och fortsatte med Lanthandlerskans son 1997.

Eriks Smeds, som boken handlar om, tillhör de unga i Finland under finska vinterkriget. Upproriskt och äventyrslystet sticker han hemifrån, ansluter sig till US Army och gör så småningom karriär som spion åt CIA. Stora delar av boken utspelar sig i USA men även de jämnåriga som blir kvar hemma i svenskfinska Siklax, får gott om utrymme.
Berättare är Carl-Johan Holm. Han är en yngre upplaga av siklaxarna. Lätt, ledigt och oftast med irriterande gott självförtroende blandar han sig i bokens olika händelser. Ibland när han liter väl tvärsäkert påstår sig veta hur allting hänger ihop i släktskrönorna protesterar de döda anförvanterna. Trotsande alla fysikaliska lagar, tränger de sig ut ur sina tavelramar på väggarna och lägger sig i berättandet.
"Ska man lyckas med att ljuga så gäller det att vara förbannat omsorgsfull med detaljerna", säger Erik Smeds vid något tillfälle och Lars Sund håller med. Ibland blir hans skrönor lite väl ordrika och kanske långrandiga men humorn finns alltid närvarande , liksom de finstämda scenerna av kärlek, smärtan i att minnas handlingar som inte går att göra ogjorda, åldrande och slutligen död i denna nära 600 sidor berättarglada roman.

Omsorgsfull med detaljerna är även Håkan Andersson i sin roman Breven. Även i den spelar slump och tillfälligheter stor roll och en underliggande spionhistoria full av begravda skatter, hemliga sällskap och mystiska främlingar. Det gör Breven till en blandning av gåtfull bildningsroman och ett spännande pojkboksäventyr.
Vad som orsakar jakten på Tempelriddarnas mytomspunna skatt är de okända brev av Cicero där munkar på medeltiden har gjort anteckningar i marginalen om var skatten finns. Ljusskygga individer utan några som helst skrupler jagar runt genom Europa ända ner till Egypten och Alexandria, för att komma åt dem.
Romanen börjar med att en man från Gotland reser till Kreta för att försöka spåra upp en försvunnen vän. Ombord på vännens övergivna segelbåt hittar han väl gömda anteckningar och brev. Han möter en österrikisk forskare och blir av denne betrodd med ytterligare dokument för att sammanställa en biografi. Berättelsen börjar alltmer likna en labyrint och det blir svårare och svårare att hålla reda på alla trådar och lätt att gå vilse. Tre olika berättarröster samsas om utrymmet på de 600 sidorna, som trots sin något tunga och omständliga upptakt ändå ganska snart lockar läsaren in i en gåtfull och förförisk mellaneuropeisk efterkrigsvärld med många litterära hänvisningar och faktiskt en och annan rolig överraskning som t ex när piloten ombord på planet från Egypten till Frankrike visar sig heta Saint-Exupéry!

Håkan Andersson är 59 år och högstadielärare på Gotland. Hans debutroman har redan fått flera fina tidningsrecensioner och dessutom förutspåtts en framtid som nominerad till höstens Augustpris.
Lars Sund är ungefär lika gammal som Håkan Andersson och hans senaste bok har redan blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris men blev på upploppet omsprungen av landsmannen Kari Hotakainens roman Löpgravsvägen. Fast innan dess hade Lars Sund mottagit finska statens litteraturpris på 13 000 euro för sin roman.
Inte illa för två medelålders författare med var sin nyutkommen pojkbok i tungviktsklassen!


Karin Lundquist (slutat)