LÄNSBIBLIOTEKET VÄSTERNORRLAND
Tillbaka			SKRIV SÅ DU HÖRS!
.	.	.	Det är i mellanrummen som den viktiga informationen finns. Det där som sägs i mungipan eller skrivs i en bisats och gör att man upptäcker en extra dimension i texten, avslöjar Pär Nord, som är journalist och kursledare i det skrivprojekt som Länsbiblioteket Västernorrland startade härom veckoslutet på Sambiblioteket i Härnösand. Tanken är att få fler att våga skriva mer om kultur- och samhällsfrågor i vårt län, gärna med ett norrländskt glesbygdsperspektiv. Stämningen var god bland de arton skrivsugna deltagarna och diskussionerna livliga med de inbjudna gästerna Gunilla Kindstrand, välkänd programledare i TVs Röda Rummet, Regine Nordström från tidskriften Provins och Tidningen Ångermanlands kulturredaktör Lars Landström. Tveka aldrig då du väl har kommit igång med skrivandet, manar oss de professionella. Tveksam kan man känna sig innan men aldrig mitt i arbetet!   Pär Nord och Gunilla Kindstrand Var modig när du väl har kommit igång! Efteråt är det dags att fundera ett varv till, kanske be någon du litar på läsa vad du skrivit, men var inte rädd och kom ihåg att alla längtar efter vassa röster i debatten! Gunilla Kindstrand brukar alltid be sin dotter, som går i högstadiet, att läsa igenom krönikor hon skrivit för de hälsingska dagstidningarna. Har de diskuterat igenom innehållet står hon bättre rustad vid eventuella påhopp från skolkamrater och grannar. Annars är det svårt att sticka ut ur bygemenskapen om man bor på landet. Speciellt i glesbygd där alla är beroende av varandra. Riktigt pressat var det den gången då Gunilla undersökte vilka personer som satt med i de olika projekt som fått EU-bidrag i Hälsingland under de senaste åren och vilka som satt med och beviljade dem. Hennes efterforskning visade att det var i stort sätt samma personer. Det skrev hon i en krönika och samma dag stod massmedia på hennes gårdsplan och ville veta mer. Efter det avslöjandet var det många i landet som hörde av sig. De hade upptäckt liknande oegentligheter i sina hemkommuner och ville ha henne till språkrör eller som ett slags ständig EU-jour. Det avböjde hon. Gunilla Kindstrand var även inbjuden som föredragshållare till Café Kulturas sopplunch på lördagen. Till en härligt rykande och ovanligt smakrik linssoppa med hembakat grovt rågbröd la hon ut texten under rubriken ”Vilka blir vi när turisterna kommer – ett äventyr i kulturarvet?”. Speciellt hälsingegårdarna, som likt Höga kusten numera är kulturarv, fick sin släng av sleven. Med ett stilla silat ljus genom stärkta linnegardiner och blanknötta golvtiljor har de blivit heminredningsmagasinens allra senaste favoriter. Geografisk imageologi kallas det när man lägger till och drar ifrån och får föreställningen om något att bli större och märkvärdigare än verkligheten. Eftersom kulturarv inte får ändras eller moderniseras allt för mycket kvarstår hälsingegårdarnas baksidor- kvistiga träplankor, golvdrag och fukt som ger mögelfläckar på linnetygen. Sådant syns inte på de softade bilderna. Gunilla som lever familjeliv på en sådan gård har erfarenhet och utvecklad stark allergi mot alla former av kulturkonsumism. Hon efterlyser fördjupning, tid och större medvetenhet hos de bofasta då turisterna kommer. Skrivare på kursen När man läser Kerstin Ekman, Mikael Niemi, Torgny Lindgren och P O Enquist, alla med norrländska landskap i sina böcker, upptäcker man att de aldrig sneglar efter godkännande från huvudstadens litterära etablissemang och trots eller tack vare det får de genomslag i de mesta skilda delar av världen med sina berättelser från norrländsk glesbygd. Regine Nordström hittar många sk norrländska markörer i texter som skickas in till tidskriften Provins. Skribenterna bilar ”upp genom milsvida skogar” och sitter gärna ”här uppe” och skriver. Varför utgår man ofta från ett tänkt centrum i storstan och behandlar hela Norrland som en provins, något i utkanten som det inte är någon idé att sätta ortnamn på en gång? Lars Landström för sin del saknar politiker som går i svaromål och tar initiativ till debatt med tidningsläsarna. Han gillar skribenter som tar avstamp i den egna platsen på jorden och sedan vidgar texten till att gälla något för alla människor. Söndag kväll har den värsta prestationsångesten släppt och krönikor, vassa ingresser om angelägna ämnen och en och annan text inspirerad av Gunilla Kindstrands betraktelse över hälsingegårdarna och kulturkonsumismen har diskuterats. Det ger mersmak det där att våga skriva och även analysera egna och andras texter. Fler kursdeltagare Deltagarlistan till nästa skrivomgång på Kulturmagasinet i Sundsvall i slutet av mars håller redan på att fyllas. Till den är kulturjournalisten och författaren Joar Tiberg inbjuden som gästlärare. Han ska även prata under sopplunchen och utveckla sina tankegångar från senaste boken Ingenting händer till Ingenting händer hela tiden – bara man ser efter! Efter Sundsvall blir det en hel junivecka med skrivövningar på Hola folkhögskola. Skribenten knattrar glatt vidare på Carina Kågströms illustration, himlen lyser gul, granen är grön och högtalarna vrålar högrött: Skriv så du hörs! Text och foto: Karin Lundquist (slutat)