tankar och sin oro, samt höra oss ge vår syn på vad som varit bra, respektive mindre bra, i Härnösand. Samtidigt fick man nu möjlighet att själva ställa frågor, något de verkligen utnyttjade.
Valmiera är distriktshuvudstad i en region med samma namn. Staden har ca 29.000 invånare, jämförbar med Härnösand. Även andra likheter finns. Staden är en viktig utbildningsort med tre "secondary schools", två gymnasier och Vidzemes Högskola med en hel del distansutbildningar.
I regionen som helhet finns 24 kommuner med totalt 31 publika bibliotek. Vi besökte tre av dem. Ett mindre bibliotek i Matisi (jag har en bok på lettiska ifall någon vill låna :-) ), det relativt stora kommunbiblioteket i staden Mazsalaca och barnbiblioteket på samma ort.
Vi besökte även de tre biblioteken i Valmiera; stadsbiblioteket, barnbiblioteket och högskolebiblioteket.
De kommunala biblioteken i Valmiera
 |
Generellt kan väl sägas att standarden på de kommunala biblioteken inte var särdeles hög. Den ekonomiska situationen i Lettland är ju inte den bästa. Bibliotekslokalerna var gamla och slitna, bokbeståndet föråldrat, datorer och biblioteksdatasystem lyste med sin frånvaro (det fanns en publik dator i hela regionen).
Många böcker var på ryska. Det bor ca 35% ryssar i Lettland. Även om det totala antalet böcker på biblioteken kunde vara stort, så saknades medel till rejäla inköp av nyare litteratur. Bokpriserna har stigit mycket kraftigt sedan självständigheten. Gallring föreföll vara ett okänt begrepp.
Man var stolta och glada över de nya böckerna på lettiska och ville ogärna skiljas från dem. Det förekom att nya böcker inte lånades ut eller ställdes i magasin för att de inte skulle försvinna.
|
Jag tyckte att biblioteken verkade komma i skymundan många gånger. De syntes lågprioriterade och sågs inte som självklara kulturinstitutioner, kanske ett arv från sovjettiden. Man hade fina kulturhus, teatrar, musikarenor och festivaler; ja t.o.m. biograferna räknades upp under kultur, men inte biblioteken. De sågs mestadels som organisationer för utbildning/folkbildning/uppfostran.
De biblioteksanställda vi träffade var emellertid glada och engagerade. På barnbiblioteket arbetade man mycket tillsammans med barnen och kreativt skapande, och det kändes verkligen att man tyckte om både sitt jobb och barnen i biblioteket. Kanske var det just därför som det fanns en viss tveksamhet där inför samgåendet; en rädsla för att förlora pengar och påverkansmöjligheter. Man ansåg att samhället alltför ofta glömde bort barn och unga.
Samtidigt var personalen väldigt öppen och nyfiken och ville gärna fråga oss om barnen och barnavdelningen i Sambiblioteket i Härnösand.
Högskolebiblioteket i Valmiera
Högskolebiblioteket däremot var av en betydligt bättre standard. Inte så överväldigande bokbestånd kanske, men fräscha och aktuella böcker, varav en hel del på engelska. Man är integrerade med British Council Valmiera Outreach Centre Library sedan 1995.
Här fanns ett flertal publika datorer och stora luftiga ytor. Det är även i detta hus som en tillbyggnad skall göras och det nya Sambiblioteket uppstå. Det blir alltså en flytt från ett visst invant läge i staden, till en plats som betraktats som "högskolan på andra sidan bron" - känns problematiken igen?
Redan idag kan alla Valmierabor använda sig av högskolebiblioteket och antalet besökare är ca 2.500 i månaden.
Mitthögskolan har sedan tidigare visst utbyte med högskolan i Valmiera och i ännu högre grad har letterna haft stort utbyte med och stöd från Högskolen i Lillehammer.
 |
Regionen Valmiera har också ett kulturellt utbyte med Örnsköldsvik och den regionala kulturchefen hade varit där flera gånger. Man var ö.h.t. mycket intresserade av samarbete med Sverige och den "sveska perioden" i Lettland på 1600-talet beskrevs som en gyllene tidsålder.
|
Den som vill läsa mer om det blivande Sambiblioteket i Valmiera kan ta del av Iveta Svinkas artikel i NORDINFO-NYTT 2000:4
Avslutningsvis tog vi även en semesterdag och åkte till Riga. Då tog de soliga dagarna slut, men det var ändå en fin stad att vandra omkring i. Gamla stan är mycket sevärd, men även andra områden runtikring bjöd på museer, monument och vackra hus. Något som imponerade var de otaliga jugendhusen, inte minst längs Albert iela.
Ovanstående är mina personliga reflektioner efter resan. Ni får gärna kontakta mig om ni vill
prata vidare om något.
Per-Erik
|
